OBS Special: Ingvar Björkeson uppväckte våra andliga förfäder från de döda

Med anledning av översättaren Ingvar Björkesons bortgång
publicerar vi en krönika av OBS producent Olof Åkerlund.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


KRÖNIKA: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett
ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


För att kunna föra samtal om vad det på djupet innebär att vara
människa behövs tillgång till äldre litteratur. Den som de som
kommit före oss tänkt, känt och skrivit med och emot. Klassiska
verk spelar för kulturer en roll som kan liknas vid den föräldrar
och andra släktingar spelar i en enskild människas liv. Och
precis som i fallet med familjen så är det långt ifrån alltid den
uppenbara och kända påverkan som är den viktigaste. Man kan växa
upp utan pappa och utan att ha läst Platon, det betyder inte att
det okända inte verkar i en. 


På större språk finns ofta konkurrerande översättningar av de
största klassikerna, men i ett litet land fyller översättarna en
funktion som närmast är att betrakta som existentiell. Det är
inte ett småtrevligt pynt att vi har Homeros, Vergilius 
eller Dante att tillgå i modern svensk tolkning, det är helt
nödvändigt för att få något slags fäste. Gemensamt för dessa tre
är att de alla är översatta av Ingvar Björkeson, en av få
människor som genuint gjort sig förtjänt av etiketten
kulturbärare. Baudelaire, Petrarca, Hesiodos och John Milton är
några namn som kan läggas till hans digra verkslista. 


Sent i november får jag höra att Björkeson avlidit redan i våras,
94 år gammal. Passande nog på Världsbokdagen den 23 april. Det
skedde som ni förstår  lite i skymundan vilket är på samma
gång orimligt och följdriktigt. Likt stommen i ett hus, var denna
bärande del i vår kultur så gott som osynlig i
offentligheten. 


Lovorden och priserna har förvisso varit många. Vilket ju inte
betyder att det saknas sådant som går att ifrågasätta. Hans
Pindarostolkning fick en hård akademisk granskning, men jag kan
sörja att vi inte i högre grad förmådde ge vår kanske viktigaste
översättare den högsta äran: En genomgripande och nyfiken
översättningskritik varje gång han överförde ett nytt mästerverk
till svenska. Att översätta från antika språk är ju också att
översätta en värld, som både är kusligt lik och oändligt
främmande från vår egen. Det är i djup mening Björkeson/Homeros
vi läser när vi läser Iliaden.


Under senare år var han främst upptagen av att ge latinska
klassiker ett nytt liv. Och han har för lång tid försett oss med
läsbara och i delar mycket vackra tolkningar av verk som Ovidius
“Metamorfoser” och Lucretius “Om tingens natur”. Den sistnämnda
är på många sätt en metafor för allt som sagts här. Denna
existentiella atomlära på vers från vår tideräknings början var
länge bortglömd innan den hittades 1417 och på omvägar kom
Lucretius att påverka den vetenskapliga revolutionen och
upplysningen samt, kan man argumentera för, sätta spår i den
amerikanska konstitutionen. Kort sagt: Sättet vi tänker och
förstår världen på. Det är stora ord, men i Sverige skulle vi
faktiskt kunna säga något liknande om Ingvar Björkesons
gärning. 


Olof Åkerlund, producent för OBS


Tio klassiker översatta av Ingvar Björkeson


Dante Alighieri: Den gudomliga komedin


Charles Baudelaire: Det ondas blommor


Vergilius: Aeneiden


Homeros: Odysséen


Homeros: Iliaden


Titus Lucretius Carus: Om tingens natur


Hesiodos: Theogonin


Apollonios Rhodios: Argonautika


John Milton: Det förlorade paradiset


Ovidius: Metamorfoser