"Kycklingar är egentligen bara broccoli som lägger ägg"

Är vi vad vi äter? I så fall är vi kanske illa ute. I alla fall
om man få tro författaren Eiríkur Örn Norðdahl, som i denna
fullproppade essä begrundar olika gruppers matvanor.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ursprungligen publicerad 2016-11-17.


Vetenskapsmän kan förvandla jordnötssmör till diamanter, men de
kan inte hjälpa oss att smälta diamanter; vetenskapsmän kan
fettsuga oss och förkorta våra tarmar, men om vi äter diamanter
skiter vi ändå ut dom hela, oavsett om de är gjorda av
jordnötssmör eller inte, det går inte att göra något åt.


Den italienska futuristen F T Marinetti åt inte spagetti, för
spagetti gör en dåsig, spaghetti gör en uppsvälld och slö och
dåligt anpassad till att marschera ut i krig; den tyska nazisten
Adolf Hitler åt inte djur på grund av att den tyska nazisten
Adolf Hitler tyckte djur var mycket söta. Så var det, hur det nu
kan komma sig, det var andra tider och en annan moral.


Sionister gör bättre falafel än fascister men fascister gör
bättre pastarätter, fascister gör helt hopplös havregröt och
deras couscous är inte heller något att vara stolt över;
skolfröknar gör bättre bakverk än lastbilschaufförer och
lastbilschaufförer gör blodigare biffar och äter mer chips, äter
mer majonnäs men det är troligare att skolfröknarna rör sin egen
majonnäs.


Nazister är ofta vegetarianer som äter mycket
surkål, ofta tycker de mer om exotisk mat än de skulle önska,
eller erkänna; nazister har ganska vanliga smaklökar och deras
åsikt om vilka utav sionisterna som gör bästa falafeln är lika
mycket värd som alla andras; Araberna kan inte veta allt och de
äter inte stekt fläsk med persiljesås, det gör bara danskar,
riktiga Prince-rökande Dansk-Folkeparti-Danskar med
Dannebrogtatueringar på Christianacyklar. Hur det nu kan komma
sig.


Alla svenskar jag känner är glutenallergiker och/eller
laktosintoleranta och/eller veganer, särskilt finlandssvenskarna,
särskilt de som äter jästa bröd och inte surdegsbröd, särskilt de
som dricker mycket öl och är uppvuxna i splittrade hem i områden
där det nu för det mesta pratas Rinkebysvenska; tyskar äter stora
korvar på små papperstallrikar under U-bahnstationerna i Berlin
och sköljer ner dem med veteöl och majonnäs, vilken är rörd i en
fabrik där tiotusen bayerska skolfröknar står vakt, dag och natt,
och saltar majon med sina tårar; det sägs att de kubanska
Montecristocigarrerna får sin unika smak från att bli lindade på
låren av jungfrur; feta är inte feta om det inte är en grek som
mjölkar geten och skyr är inte skyr om det inte produceras på en
klippa mitt i Atlanten och Wasabi är nästan aldrig Wasabi utan
bara grönfärgad pepparrot; statistiskt växte homosexuella män upp
hos vegetarianer där de åt mycket färsk fisk, nyrensad och filead
och försiktigt kokad. Hur det nu kan komma sig.


Kommunister hävdade att folket kunde leva på
potatis och frisk luft men sedan kollapsade Sovjetunionen och
idag finns det inget sätt att skilja en kommunist från en
cannabisrökande vegan med sojalatte i tofflor; på Grönland åt
ingen frukt på tusentals år, kanske ett par blåbär, på sin höjd,
och på en annan mindre ö livnärde sig Robinson Crusoe till stor
del på sköldpaddsägg med ödesdigra konsekvenser för djurlivet i
regionen, för proportionellt behövde Crusoe lika många
sköldpaddsägg som en frystrålare behöver torskfiléer.


Fransmän äter helst inte mat som kan förklaras på mindre än tjugo
minuter, förutom den där killen som åt huvudsakligen kundvagnar
och en tv-apparat men också ett helt Cessna 150 flygplan, inte
för att det tar så kort tid att förklara, och i Spanien
tillsätter falangisternas mödrar saffran och rökt paprika i
nästan allting medan republikens internationella brigader äter
tapas. I början dricker spädbarn inget utom bröstmjölk och
bröstmjölken innehåller alla näringsämnen som den mänskliga
kroppen behöver, hur det nu än kommer sig, inte minst de mycket
tunga Omega 3-fettsyrorna, vilka barnen suger från sina mödrars
hjärnor så att hjärnorna kan minska i vikt med upp till 25
procent om mödrarna inte tar hand om sig och dricker isländsk
fiskleverolja, hur det nu kan komma sig; annars blir mödrarna
mycket förvirrade och detta kallas på isländska att vara i
"bröstdimma" och det är anledningen till att kvinnliga vd:ar har
sådana låga löner. Den genomsnittliga mannen – vare sig han är
nazist, spädbarn, futurist, grönländare, fransman, vd,
homosexuell och/eller något annat – ja den genomsnittliga mannen
äter ungefär 35 ton mat under sin livstid och slänger lika mycket
i soporna. Ett ägg i munnen, ett i soporna; en croissant i
munnen, en i soporna; en kebab i munnen, en i soporna och så
vidare.


I varje måltid en genomsnittlig människa äter
finns det i genomsnitt 150 miljoner kilometer genetisk
information, vilket är tillräckligt långt för att man skulle
kunna stränga det hela vägen till solen. Inte för att det
faktiskt vore möjligt, men ni kanske fattar. Hela vägen till
solen. Men köttätarna då, frågar du kanske, varför säger han
ingenting om köttätarna? Varför pratas det inget om dem som vill
äta blodiga biffar, tartare de boeuf och gåslever? Vad hände med
den hårda kritiken av korvar fulla med industrisalt, kycklingars
levnadsvillkor och odrogade smågrisars kastrering? Vad skulle
Adolf säga? Det finns kristna som inte äter räkor eftersom det är
förbjudet i bibeln och det finns vegetarianer som äter kyckling
för att kyckling är – när man faktiskt tänker på det – egentligen
bara broccoli som lägger ägg.


De som skippar kolhydrater i sin diet kanske går ner i vikt men
de svälter också sina hjärnor och ingen vill egentligen ligga med
idioter. De som har förvärvad diabetes måste leva med djupa
fördomar från dem som har medfödd diabetes. Människor som kräks
en stor del av det dom äter får föga förståelse i samhället. De
som livnär sig på kaffe och cigaretter ser ner på dem som tycker
de är för fina för att röka. Isländska bönder äter främst
blodpudding, och därför är de så bra på att förutspå väder och
prata med djur; feta människor ljuger om hur mycket de äter, det
sägs att de till och med äter i någon sorts slummer – ett moln av
fetma – och förtränger ständigt vad de köper, vad de lagar, vad
de lägger på bordet, stoppar i sig och till sist skiter ut.


En stor del amerikaner far illa av det som
kallas för "chinese food syndrome" och kännetecknas av en omätbar
känslighet för MSG; de stoppar i sig choklad om nätterna,
vitaminberikade chiafrö-shakes på dagen och kyckling-nuggets till
middag, lyckliga kyckling-nuggets som går fritt utomhus. Experter
påstår att man aldrig borde äta något som ens "farmor inte kunde
ha haft i sitt skafferi". Experter påstår att man aldrig borde
äta något man är för lat för att laga från scratch. Algeriska
rebeller påstår att de har fått fullt upp med hälsofascismen och
äter nu bara cocoa puffs i protest.


Men pedofiler då? Vad äter pedofiler? Äter de kanske barn? Är det
ingen som vet? Äter dom kanske i hemlighet? Och hur är det med
miljonärer, äter de i förhållande till sina inkomster, eller är
det de fattiga som gör det? På dessa frågor, liksom på så många
andra, finns det kanske inga svar, men det kan vara viktigt att
man frågar ändå, att man visar lite uppmärksamhet för vad det är
vi stoppar ner i våra svalg.


Eiríkur Örn Norðdahl, författare


 


(essän sändes för första gången 2016)