Kanske gömmer sig Messias i något gammalt KGB-arkiv

Flera av den polske författaren Bruno Schulz verk gick förlorade
i Förintelsen. Mest av dem alla gäckar romanen "Messias". Jan
Henrik Swahn berättar den tragiska och snudd på magiska
historien.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


Förtryck, vatten och eld. Där har du tre av litteraturens största
skadegörare. För ett tiotal år sedan satt jag hemma och såg på
Rapport. Det visades bilder på en hangar som brann i Vällingby.
Flammorna reste sig höga och brandmännens vattenstrålar kändes
tunna och ynkliga. Jag reste mig för att sätta på tevatten och sa
till min grekiska fru att nu brinner det i Stockholm igen. Varför
brinner det aldrig i Aten?


Jag hade då nyligen gett ut en roman som var väldigt
självutlämnande men byggde på en grundpremiss som var påhittad.
Att mina dagböcker just brunnit upp och att jag var hänvisad till
mitt minne. I ett brev från polisen några dagar senare meddelades
att det var mina böcker, manuskript, möbler och dagböcker som
brunnit i Rapportinslaget. Jag blev uppringd av en man från
magasineringsföretaget som skakad sa att han under sitt liv i
branschen aldrig varit med om någon eldsvåda förut. Jag
förklarade för honom att det var mitt eget fel, man ska aldrig
hitta på när man är författare.


Det finns inget hopp om att mina manuskript ska
återuppstå, men för andra verk lever hoppet. Jag tänker särskilt
på ett försvunnet manus som jag hörde talas om redan på
1980-talet. Jag hade läst några böcker av författaren och fått
höra att han skrivit ytterligare en roman, med titeln Messias och
som börjar så här:


”Tidigt en morgon väckte min mor mig och sade: – Josef, Messias
kommer, folk har redan sett honom i staden Sambir.”


Författaren är den legendariske Bruno Schulz, skicklig tecknare
och en av 1900-talets stora stilister. Hans sätt att se på
världen kan påminna om Franz Kafka och Danilo Kiš. Likt fadern
med sina tygbalar rullar Schulz upp fantastiska tablåer som
saknar all stadga. Det är längtan efter denna ljuvliga
kulissvärld som bidragit till myterna kring Messias-manuskriptet.
En italiensk litteraturvetare, Giorgio van Straten, har antytt
att manuset skulle kunna ha brunnit upp i en bilolycka. Där har
vi elden igen. Hans argumentation känns dock inte särskilt
övertygande, mer som en skröna faktiskt. Men förtryck har
definitivt ett finger med i spelet. Schulz sköts till döds av en
gestapopolis på vägen tillbaka till gettot i Drohobycz 1942.


1935 gjorde han en teckning där man ser Messias komma flygande
ovanför hustaken. Men den messianska tiden handlade för Schulz
del inte om en frälsande profet. Messias är för honom ett annat
namn för ”den geniala epoken”, förverkligandet av barndomen.
Regression alltså men genom mognad, ett sätt att komma bort från
krigets trauma som för hans del omfattar även det judiska traumat
och faderns död. Drömmen om barndomen såg han som ett narkotikum
för att glömma historien och kriget och få fadern och den egna
oskuldsfullheten tillbaka. För Schulz var barndomen ett Utopia
och för att nå dit måste han få tiden att gå baklänges, vilket
bara kunde ske litterärt.


Schulz berättade om arbetet med Messias i brev. Det gick trögt,
skrev han, annat kom emellan. Först sedan Tyskland gått in i
Polen 1939 och Schulz tvingats flytta in i gettot i Drohobycz,
lossnade det. Kanske hjälpte det mer påträngande hotet om död
honom att hitta ett språk till romanen. Man vet att han gjorde
räder ut från gettot, försedd med kartonger fulla med teckningar
och skriverier som han försökte rädda undan Förintelsen genom att
be vänner utanför gettot att ta hand om materialet. En del av
dessa kartonger har återfunnits, dock ingen som innehöll Messias.


Visst kan man hoppas på att just den kartongen grävdes ner under
en tröskel snarare än att kastas på elden av någon som fasade för
att bli påkommen med komprometterande material.


En som använde litteraturen för att rädda boken
ur verklighetens lågor var den amerikanskjudiska författaren
Cynthia Ozick. Hon vistades en längre tid i mitten av 1980-talet
i Stockholm och använde dess miljöer och persongalleri litterärt.
I romanen Messias i Stockholm skapar hon sitt eget Drohobycz,
fullt av mystiska antikvariat och fanatiska boksamlare där
plötsligt det som alla gått och väntat på sker: Bruno Schulz
Messias dyker upp, i händerna på en kvinna som påstår sig vara
hans dotter. Behöver jag nämna att manuset brinner upp i
slutkapitlet?


Cynthia Ozicks version är fascinerande men jag tror mer på
legenden om ett mjölkbud i Drohobycz. En natt fick han ta emot en
platt metallask av det slag som herrstrumpeband brukade försäljas
i. Främlingen gav honom pengar, bad honom gräva ner asken i
källaren och återkom aldrig. En dag blev det översvämning i
källaren och mjölkutkörarens hustru upptäckte att golvet var
täckt av blöta manussidor.


En ännu troligare version har jag från den polske poeten och
översättaren Jerzy Ficowski. Han var djupt involverad i Bruno
Schulz liv och verk och gav aldrig upp hoppet om att manuset till
Messias skulle återfinnas.  


1987 blev Ficowski kontaktad av en kusin till Bruno Schulz vid
namn Alex, som berättade att han i sitt hem i Kalifornien i sin
tur blivit kontaktad av en person från staden Lwów som ville
sälja en två kilo tung bunt manuspapper samt åtta teckningar av
Bruno Schulz för tio tusen dollar. Kunde Ficowski i egenskap av
expert närvara vid överlämnandet? Schulzforskaren avskrev
semesterplanerna och stannade hemma i flera månader utan att våga
lämna telefonen ur sikte. Sommaren övergick i höst. Till slut
ringde kusinen. Mannen med manuskriptet hade hört av sig igen.
Allt var klart. Sedan hände ingenting. Istället nåddes Ficowski
av beskedet att kusinen fått en svår hjärnblödning. Han dog några
dagar senare, utan att lämna efter sig minsta papperslapp med
information om den mystiske mannen från Lwów.


Det fanns dock en fortsättning. 1990 träffade Ficowski
ambassadören Jean Christophe Öberg, Schulz-beundrare även han.
Enligt Öberg låg Messias tillsammans med annat handskrivet
material i KGB:s arkiv. Öberg hade träffat en rysk diplomat som
hade sett ”Schulz portfölj” med egna ögon. Problemet var att
materialet inte stod i Bruno Schulz namn utan var registrerat på
den man som tagit emot manuskripten av Schulz men sedan fått
dessa konfiskerade av Gestapo, arresterats och förmodligen dödats
i koncentrationsläger. Tyvärr avled Öberg kort tid efter mötet
och därmed måste Ficowski än en gång söka vidare på egen hand.


Det finns rykten som gör gällande att Öberg
faktiskt hann få ut Messias ur KGB:s ofantliga gömmor. Andra tror
att manuset ligger kvar där. Kanske är det så, kanske gick det
under i eld eller upplöstes i vatten. Det är som en roman,
berättelsen om denna roman, som möjligen alltjämt existerar,
förutsatt nu att Schulz verkligen hann skriva klart den. Men så
länge vi drömmer om att få läsa den lever hoppet trots allt om
att vi ska få Messias tillbaka. 


Jan Henrik Swahn, författare och översättare