Muserna skriver tillbaka: Majken Johansson och Solveig Borg

Länge doldes Majken Johanssons stora kärlek bakom bokstaven S.
Paul Tenngart berättar om kvinnan som poeten sörjde och skrev
dikter om i decennier.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ursprungligen publicerad: 2023-11-15.


Efter att alla hennes efterlämnade papper donerades till Lunds
universitetsbibliotek vet vi det mesta om poeten och
frälsningssoldaten Majken Johansson, till exempel att hon från
mitten av femtiotalet ända fram till sin död 1993 hela tiden
tänkte på, sörjde och skrev dikter om sin stora kärlek Solveig
Borg, hon som tog livet av sig den 19 augusti 1956.


I dikten ”Après toi”, som hämtar sin titel från Vicky Leandros
Eurovisionvinnare från 1972, skriver hon till exempel om ”den
dagligen vaknande smärtan // i tomrummet // efter dej”. I dikt
efter dikt finns den, sorgen, och den bidrar starkt till
Johanssons poetiska idiolekt – de drastiska växlingarna mellan
djupaste förtvivlan och språklig lekfullhet.


Men vad vet vi om Solveig Borg? Och vad har vi rätt att ta reda
på?


Majken Johansson dolde Solveigs identitet hela livet. Inte för
sina allra närmaste men för den svenska offentligheten. I de
publicerade dikterna kallas hon bara ”S” och nämns uteslutande
med könsneutrala pronomen. I de många intervjuer som Majken
gjorde i dagspress och veckopress på 1960-, 1970- och 1980-talen
framställs Solveig antingen som en nära vän, eller så görs hon om
till en manlig partner.


Dels vill Majken Johansson inte smutskasta Solveigs minne hos de
bekanta och de släktingar som inte hade accepterat deras kärlek.
Dels vill hon skydda sitt eget rykte i den svenska offentligheten
och, förstås, inom Frälsningsarmén. Hon är ju en av de mest kända
poeterna i samtidslitteraturen – och hon är dessutom
Frälsningsarméns viktigaste språkrör i den svenska
majoritetskulturen. Hon har ett uppdrag från Gud att utföra. Det
får inte förstöras.


Men hon tänker också på sina dikter. Om det blir känt att de
gestaltar kärleken mellan två kvinnor så upphör de att vara
kärleksdikter och blir homosexdikter. Och det är de inte tänkta
att vara. Det är de inte.


Men det finns en öppning, och det är tidens gång. De ägodelar som
betydde allra mest för Majken Johansson samlade hon i en
chokladask från Fazer. Där la hon fotografierna av Solveig och
deras kärleksbrev. Asken förseglades i ett igenklistrat A4-kuvert
och placerades i det arkiv som sedan donerades till framtida
forskning. På kuvertet finns instruktionen: ”bör inte utlämnas
till läsning och publicering förrän tidigast år 2015!”


Nu är vi på andra sidan den där historiska gränsen. Nu är tiden
mogen för oss att lära känna Solveig. Ja, det är kanske rentav
vår plikt att berätta om de villkor som hon levde under på
1950-talet så att vi kan hindra att begränsningarna,
stigmatiseringen och skammen återkommer. Den bedömningen gjorde
åtminstone Majken Johansson innan hon dog.


När hon träffade Majken var Solveig Borg en
ensamstående 47-årig yrkeskvinna, direktör för företaget AB
Specialpapper. Hon var född och uppvuxen i Finland, och hade
etablerat sig i Stockholm efter kriget. Hon reste mycket i
arbetet – både i Sverige och i Europa. På vintrarna älskade hon
att åka skidor i Alperna.


Måndagen den 15 augusti 1955 får hon syn på en kontaktannons i
Dagens Nyheter. ”Ung, kvinnl. akademiker söker väninna”, står
det. ”Gärna 30–40 år. Övervägande intellekt. o. konstnärliga
intr.”


Solveig låter det gå en dag, sen svarar hon den anonyma
annonsören: ”Just nu står jag i beråd att åka till London, men
ville med dessa nedkastade rader nå Er så att om Ni har intresse
ville ta kontakt med mig då jag återkommer kring den 4 sept. Med
hälsning / fru S. Borg.”


Visst tar Majken kontakt, och snart blir de ett par. I januari
flyttar den 25-åriga poeten hem till den 47-åriga direktören. I
efterhand ska Majken betrakta de där månaderna som den enda
riktigt meningsfulla perioden i ett liv av brist och saknad.


Men det knappa år de får tillsammans är långt ifrån problemfritt.
Solveig kommer från en högborgerlig finlandssvensk släkt, och
hennes inkomster är robusta. Majken själv är en arbetarflicka
från Möllevången i Malmö som vuxit upp i ett fosterhem. Visst,
hon betraktas som en lovande poet, men diktsamlingar blir man
inte fet av. Ibland känner Solveig det som om hon köper den
fattiga Majkens gunst. Betalar för hennes unga kropp.


Båda bär på tuffa personliga trauman. Majken lämnades som
spädbarn bort av sin biologiska mamma, och hon blev mycket illa
behandlad i fosterhemmet. Två gånger har hon försökt ta livet av
sig. Solveig lider av ständiga mardrömmar efter sin tid som
sjuksköterska under finska vinterkriget. I sin dagbok beskriver
Majken dem som två sjuka som inte förmår ge varandra stöd.


Det största problemet är ändå att de har så olika inställningar
till sin gemensamma kärlek. Majken tycker inte att de behöver
smussla med den. Men Solveig har alltför mycket att förlora. Om
det kom ut att hon levde ihop med en kvinna på det sättet skulle
hon riskera allt annat: släkten, firman, anseendet.


Precis ett år efter det att Solveig fick syn på Majkens
kontaktannons kommer uppgörelsen. Solveig vill avsluta
förhållandet. De bråkar och Majken råkar drämma till Solveig. Arg
och ledsen störtar Solveig ut från lägenheten och tar bilen till
sitt sommarställe några mil norr om Stockholm. Där skjuter hon
sig i huvudet.


Solveig är borta. Förlorad. Och Majken kan inte ens visa sig på
begravningen.


Det som sedan händer ska komma att anta
mytologiska dimensioner för Majken Johansson. Under flera
decennier ska hon i anteckning efter anteckning förklara för sig
själv hur hon lyckades ta sig ur det totala mörkret. Först
försöker hon nå Solveigs själ via spiritistiska seanser. Dessa
försök nämner hon inte med ett ord i tryckta texter eller
offentliga samtal. Sedan testar hon olika kristna samfund. Det är
hon också ganska tyst om i efterhand. Men resten av berättelsen
sprider hon så ofta hon kan: till slut finner hon
Frälsningsarméns Gud. Via botbänkens hallelujah-rop når hon sin
älskade. S och Gud blir nästan samma sak.


Resten av sitt liv längtar Majken. Diktsamlingarna bär vittnesmål
om denna långvariga passiva kamp. Det händer att Solveig
uppenbarar sig, påminner om vad som väntar på andra sidan. ”I
Allhelgonatid / kom min S”, avslöjar hon i en dikt. I en annan
skriver hon: ”Själva julaftonsnatten / återkom du. Kyssande /
mitt vänstra bröst.”


Så blir Majken Johanssons livs kärlek en del av den svenska
kulturhistorien. Och sedan 2015 är alltså S inte längre en gåta,
utan Solveig kan träda fram som den hon är.


Paul Tenngart är litteraturvetare. 2016 gav han ut boken
”Livsvittnet Majken Johansson”. Musiken som hörs i slutet är just
den låt som omnämns i essän: Vicky Leandros Eurovision-vinnare
”Après toi” från 1972.