Någon måste dö när du gör ditt val

Tankeexperiment spelar en avgörande roll inom både filosofin och
fysiken. Men vad säger dessa konstruktioner egentligen om
verkligheten? Helena Granström klurar på saken i spårvagnens
förarhytt.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


Föreställ dig att du befinner dig i förarhytten på en skenande
spårvagn. Bromsarna har slutat fungera, och fordonet rusar nu i
hög hastighet mot fem personer som befinner sig på det smala
spåret, och inte har en chans att hinna undan. Din enda möjlighet
att rädda dem är att växla över till ett intilliggande spår – men
inte heller detta spår är tomt. Där står en person, och om du
väljer att styra om spårvagnen för att rädda de fem kommer denna
person istället att bli överkörd och dö.


Vad gör du?


Spårvagnsproblemet, eller the trolley problem, formulerades på
1960-talet av Oxfordfilosofen Philippa Foot. Det är vad man
brukar kalla ett tankeexperiment – det vill säga, ett föreställt
scenario som kanske aldrig har utspelats eller kommer att
utspelas i verkligheten, men som icke desto mindre lär oss
någonting om världen.


Tankeexperiment förekommer ymnigt inom Foots
egen disciplin, ofta med fokus just på moraliska dilemman, men
deras betydelse är inte begränsad till filosofin. Fysikens
historia innehåller till exempel en mängd tankeexperiment som
spelat en roll i utvecklingen av nya teorier, allt ifrån den
vattenfyllda hink som Isaac Newton i tanken lät rotera i ett öde
universum, till de tvillingar som Einstein fick att åldras olika
snabbt genom att skicka ut den ena i rymden, till den katt som av
kvantpionjären Erwin Schrödinger stängdes in i en låda så att den
blev död och levande på samma gång.


Att ett scenario som utspelar sig enbart i idéernas värld kan
hjälpa en fysiker att vinna ny kunskap kan låta märkligt: Att
tankeexperiment kan vara användbara för en moralfilosof är en
sak, men hur är det möjligt att lära sig någonting nytt om den
yttre verkligheten bara genom att tänka?


Fysikern Ernst Mach, som vid 1800-talets slut var bland de första
att reflektera över frågan, var av åsikten att det i regel enbart
är en mycket liten del av en människas kunskap som är tillgänglig
för hennes medvetande. Lejonparten av alla våra iakttagelser
förblir oanalyserade i vårt inre: Till denna skattkammare av
omedveten insikt, menade Mach, hjälper oss tankeexperimenten att
få tillgång genom att tala direkt till våra erfarenheter och
minnen utan att kräva att dessa ska vara medvetandegjorda.


Och på motsvarande sätt tycks tankeexperimenten alltså också
kunna öppna en kommunikationsväg till vår känsla för vad som är
rätt och fel – som till exempel i Foots scenario med den skenande
spårvagnen. Bör du som chaufför förbli passiv och låta spårvagnen
köra över de fem personerna på spåret där tåget befinner sig –
eller bör du istället byta spår så att den dödar endast en, men
då som en konsekvens av din egen aktiva handling?


Ett sätt att läsa situationen är utifrån den så kallade doktrinen
om dubbel effekt: Det vill säga, genom att skilja på de
konsekvenser av en handling som är avsedda, och de som kan vara
förutsedda men på intet sätt önskade. Om du byter spår dödas en
människa som en konsekvens av din handling, men din avsikt var
aldrig att döda. Men det finns också, menar Foot, en annan viktig
distinktion som kan hjälpa oss i moraliska dilemman, nämligen den
mellan positiva och negativa plikter, där de senare alltid måste
sägas övertrumfa de förra: Vår plikt att inte orsaka skada är
större än vår plikt att hjälpa, så att det till exempel aldrig
kan vara rätt för en läkare att döda en patient i syfte att ge
hans eller hennes organ till andra sjuka, oavsett hur många de
är. I fallet med spårvagnen rör det sig emellertid enbart om en
konflikt mellan negativa plikter, plikten att inte skada fem och
plikten att inte skada en. Strävan bör då vara att orsaka så lite
skada som möjligt.


Foot formulerade ursprungligen sitt
tankeexperiment som ett led i en diskussion om den moraliska
grunden för abort i de särskilda situationer då moderns liv av
något medicinskt skäl ställs mot fostrets, utan att själv
förespråka någon bestämd åsikt. Ett annat välkänt tankeexperiment
formulerat några år senare siktar in sig på samma fråga, men i
det allmänna fallet, och möjligen på ett mer retoriskt vis.


I filosofen Judith Thompsons scenario hamnar en berömd violinist
i koma, och det visar sig att endast en person har de medicinska
förutsättningarna att hålla honom vid liv genom att låta sig
kopplas till honom i nio månader: Musikentusiaster bryter sig
således in i hennes hem om natten och förbinder henne med
violinisten. Har hon, när hon vaknar intrasslad i slangar nästa
morgon, någon moralisk skyldighet att förbli kopplad till honom
perioden ut och därmed rädda hans liv? Parallellen med
abortfrågan är uppenbar.


Eller – är den det? Thompsons argument blottlägger en central
aspekt av tankeexperiment, i synnerhet inom just moralfilosofins
område, nämligen att deras utfall i hög grad är given av deras
utformning, genom vilka omständigheter som erkänns som relevanta
för situationen i fråga. De har förmågan att aktivera en djupt
liggande känsla av rätt och fel, eller för den delen av rimligt
eller orimligt, logiskt eller inte – men kan på samma gång leda
tanken i en viss riktning på ett försåtligt sätt. Förhållandet
att modern är den enda som kan hålla sitt foster vid liv anses
visserligen i Thompsons filosofiska analogi relevant för det
moraliska ställningstagandet, men däremot inte aspekten att detta
foster är, eller skulle ha blivit, hennes barn.


Och med samma tanke är det också möjligt att ännu en gång
återvända till spårvagnen, för den som frågar sig vilken ras
Schrödingers katt har, eller om tvillingarna i den Einsteinska
tvillingparadoxen är enäggs- eller tvåäggstvillingar, har
uppenbarligen inte förstått poängen – men den som frågar sig om
någon av de fem på rälsen har en dödlig sjukdom, eller om den
ensamme på spåret intill har småbarn hemma, vad har den förstått?
Möjligen att moralen, i alla fall utanför filosofins sfär, nästan
alltid är situationsspecifik, kanske i högre grad än något
tankeexperiment kan omfatta. Som inte minst abortexemplet visar
är inte ens påbudet om att inte döda för de flesta av oss
oförhandlingsbart.


Avslutningsvis kan man notera att just Foots
spårvagnsexempel genom utvecklingen av självkörande fordon i vår
tid tycks vara på väg att gå från teoretisk tankeövning till
praktiskt problem. Och intressant nog tycks den därmed också få
en förändrad innebörd, för som instruktion till en maskin
framstår ”döda hellre en människa än fem” tveklöst som rätt val.
Men när beslutet ska fattas av ett verkligt, mänskligt subjekt
som med sin hand faktiskt måste dra i styrspaken för att upphäva
en dödsdom och, om än utan uppsåt, utfärda en annan är det svårt
att komma till samma entydiga slutsats. Det är som att något
saknas, kanske besläktat med det som förblir undertryckt i
Thompsons graviditetsanalogi. Hos många av oss insisterar känslan
på att säga att det finns någonting sådant som rätt och fel – men
är det därmed verkligen sagt att detta något kan formuleras som
en allmängiltig princip? Kanske förblir det istället för alltid
där i Machs insiktsfulla men i dunkel höljda omedvetna, utom
räckhåll till och med för den mest minutiöst utformade
tankekonstruktion.


Helena Granström
författare med bakgrund inom fysik och matematik


Litteratur


Philippa Foot: Dygder och dilemman. Översättning: Anders Hansson.
Ad hoc förlag, 2022.