Sara Lidman 100 år: Bara våldsamma män får kärlek i den pornografiska kulturen (2000)

Den 30 december 2023 skulle författaren Sara Lidman har fyllt 100
år. Därför återutsänder vi ett av hennes inslag i OBS från år
2000, där hon besöker Stockholms filmfestival och reagerar.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna
krönika sändes första gången i OBS år 2000.


Under slaveriets tid fanns ett stående talesätt plantageägare
emellan: ”bara den slav som får en omgång stryk då och då älskar
sin herre”.
Efter allt vad mänskligheten gått igenom av förtyck och uppror
efter all den kunskap vi fått om människans kropp och själ, är
det en skam hur denna slavägarmoral åter utbasuneras som
föredömlig. All slags propaganda för misshandel passerar som
kultur under förutsättning att den syftar till förnedring av
offret som könsvarelse.

Särskilt kvinnan vill ha stryk i vår tid. Den enda skillnadens
mellan det äldre slaveriet och dagens piskobjekt skulle vara att
man nu inte talar om älska och kärlek. Nu heter det, citat, att
”när kvinnans egen drift har frigjort sig från konventionernas
tryck leder den henne mot en paradoxalt förhöjd jag-känsla, genom
en jagets utplåning” slut på citat, som det låter när det ska
vara riktigt finkulturellt. Filmaren Catherine Breillat skryter
med var förnedringen kan få kvinnan att uppleva, att bli ett
absolut tomrum, ett enda hål. Stockholms tionde filmfestivals
dominerande avdelning kallades Cinema och innehöll bara
pornografica. Huvudrullsinnehavaren i Sex: The Annabelle Chong
Story presenterade som en asiatiska som kunde ha 251 kunder på
tio timmar. Och det bara för något så teoretiskt utspekulerat som
att, citat: ”erövra promiskuiteten från mannen och få honom att
känna sig underlägsen”, slut på citatet.

Det här var pornografi för kvinnor framhävde de tjusiga
europeiska arrangörerna, och var hon inte exotisk, Annabell
Chong? En sådan film är som beställd av en bordellägare i
Bangkok. Han kan nu visa den för barnen som hämtats från
bergsbyarna i Thailand för att betjäna europeiska kunder, dessa
flickor som inte orkar med så få kunder som tio per dygn ens,
någon längre tid. Varför ska Stockholms stad subventionera
propagandamaterial åt bordellägare i Bangkok? Samtidigt som
öppethållandetider för bibliotek i Stockholms förorter skars ned
hade vår huvudstad råd att ge bidrag till dessa pornografiska
visningar.

De mest hovsamma försök att diskutera pornografin, dess budskap
form och innehåll, avvisas av de stora tidningarna som förordande
av bokbål, hot mot tryckfriheten, sexualfientlighet och dylikt.
Ibland verkar det som att tillskyndarna av pornografi levde i
elfenbenstorn och nästan utan kropp själva. Som om de inte visste
hur ömtåliga alla könsorgan är. De har aldrig träffat ett
våldtäktsoffer. Aldrig träffat flyktingar, här och nu som vet att
den yttersta förnedringen dödar lusten att leva. Inte ens
försöker de förstå vilken skada de soldater vållats som tvingats
delta i sådana illdåd.

En flicka som kommer med bussen i dagens Sverige stannar vid
kiosken där kvällens löpsedlar målar upp den senaste
gruppvåldtäkten. Hon går in för att köpa en påse frukt, men
överallt finns utställt pornografiskt material som gör reklam för
gangbang, och de senaste modeaffischerna som visar utsvultna
flickor med blåmärken och kläder så genomskinliga att man nästan
ser benstommen, och med frågan underförstådd: vill du bli ett
vackert lik? Vår flicka vänder i dörren och vill inte köpa något
alls. Hon blygs. Varför är nästan alla väggar i det offentliga
rummet fullsmetade med förakt för hennes kropp? Hon känner sig
utsåld, hetsad, rättslös. Hon springer de sju minuternas gångtid
till inackorderingsrummet på halva tiden, hon är dödsskraj fastän
hon är vältränad. Hennes manliga kamrater skäms också, det vet
hon, men det går inte att tala med någon om detta.

Pornografins hån träffar också pojkarna, lär dem att det bara är
grymma killar som har framgång hos tjejerna, bara män som slår
får kvinnornas kärlek. Sverige håller på att hjärntvättas av
denna indoktrinering till herre-slav-tänkande. Pornografin
predikar förakt för kroppen och hat mot könet. Den är emot
kärlek, erotisk frihet, till sist är den inte bara
sexualfientlig, den är emot själva livet, som uran och
kadavermjöl.


Sara Lidman,
författare