Ägg – på liv och död

Det är motsatsernas matvara och en symbol för det yttersta. Anna
Thulin har vispat ihop en essä om äggets betydelse för människan.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän
sändes ursprungligen den 24 april 2019.


Se gulan, hur den svävar i dimvitt hölje. Att äta eller inte äta
ägg, det är frågan. Å ena sidan, skafferiets främsta basvara,
fulländad i sin enkelhet. Å andra sidan, är det ett potentiellt
liv som fräser där nere i stekpannan?


Jag minns hur jag en gång fick en uppenbarelse på en brits med
prassligt sjukhuspapper under ryggen. På den gråkorniga skärmen
syntes vita rundlar som tycktes simma runt i en grynig massa.
Mina ägg. Jag var en äggbärande människa. Det föreföll absurt och
gör det fortfarande.


Vi talar om fabriker som äggproducenter, när de snarare är
förpackningsproducenter


En gång var moderskapet mystiskt och heligt, ja, exakt hur barn
blev till var något oklart. Nog visste man att det krävde en
avklädd akt, men själva fröet till en ny människa såddes av en
högre makt. Nu har vetskapen klätt av mystiken och vi vet exakt
vad som sker när spermie möter ägg, och samtidigt känns
tillblivandet mer kliniskt och sterilt än någonsin. Äggen kan
sugas ut och injiceras och sättas tillbaka, som om kroppen bara
var dess behållare. Till och med orden känns abstrakta –
fertilitetsappar, ägglossningstester – för att mäta den lilla,
lilla luckan då man har störst chans att bli gravid. Vad betyder
det när vi kommer så långt bort från en företeelses uppkomst att
den förlorar sin ursprungliga mening?


Det gäller kroppen och det gäller mat, i högsta grad. Människor
har ätit ägg från alla möjliga sorters djur, men det är först
under de senaste århundraden som ägget blivit synonymt med hönor
och massproduktion. I och med industrialiseringen har också
äggets betydelse förändrats: från något exklusivt och andligt,
till mer folkligt och sekulärt. Det har gått så långt att vi
tycks glömma bort vart ägget faktiskt kommer från. Vi talar om
fabriker som äggproducenter, när de snarare är
förpackningsproducenter, som journalisten Mats Ekdahl påpekar i
sin utmärkta matmonografi ”Ägget”. Hönan är ju den som
producerar. Vår viktigaste basvara är egentligen en fråga om
stöld.


Till ytan hård och bräcklig, inuti mjuk och
samtidigt fyllig. Äggets inneboende motsatser gör att den passar
väl som litterär symbol. Som i Jonathan Swifts roman ”Gullivers
resor”. Där krigar landet Lilliput mot landet Blefuscu om hur man
bäst slår sönder ett hårdkokt ägg, från den trubbiga eller den
spetsiga sidan? Det finns inget mellanting, du är antingen med
det ena eller det andra laget.


I romanen sägs kejsarens farfar ha råkat skära sig i fingret en
gång som barn, och därför är det numer förbjudet för
”trubbändarna” att skära från den spetsiga änden. ”Man har
beräknat att elvatusen personer vid olika tillfällen hellre
underkastar sig döden än att slå hål i den spetsiga änden”,
skriver Jonathan Swift. Och fortsätter: ”Många hundra tjocka
böcker har skrivits om denna strid, men trubbändarnas skrifter är
sedan länge förbjudna.”


Handlade det egentligen om ägg? Nej, såklart inte, lika lite som
Swift i en annan essä förespråkade att man skulle äta barn. Han
använde sig av satir och sagans form för att kritisera
1600-talets politiska och religösa ledare, och särskilt det
engelska förtrycket av Irland. Han ville visa att dåtidens
politiska strider var lika banala som frågan om vilken ände man
skulle äta ett ägg. Kanske förtjänar historien lyftas fram idag
igen? För visst tycks det finnas en hel del trubbätare och
spetsätare bland dagens debattörer och Twitterriddare.


Förutom romaner finns det otalig konst som hämtat inspiration
från ägget. Kanske för att dess klassiska form känns tidlös, som
i fallet med Arne Jacobsens fåtölj och Carl Fabergés juvelägg åt
den ryska tsaren. Tidlös, ja, samtidigt som äggen påminner om
tidens gång. George Orwell, berömd för romanen ”Djurfarmen”,
förde en dagbok över hur hans egna hönor värpte. Det var innan
han slagit igenom som författare och han delvis försörjde sig som
hönsfarmare. Den 30 mars 1940 skriver han: ”19 ägg. Totalt den
här veckan: 120 (på 25 hönor – förmodligen rekord).” Ägg-dagboken
måste ha varit en hållpunkt i tillvaron, ett sätt att mäta
vardagen och vad den gett. Orwell räknade inte bara verkliga ägg,
utan lät dem också få en betydande roll i ”Djurfarmen”, en
allegorisk roman och kritik av stalinismen. Där blir äggen ett
medel för motstånd, när hönorna bestämmer sig för att göra uppror
mot ledargrisen. Det gör dem genom att förstöra sina egna ägg,
istället för att tvingas ge bort dem och låta dem säljas vidare
till människorna.


Inte sällan beskrivs kranier som blanka äggskal i litteraturen.


Kanske är det inte alltid ägget i sig som inspirerar, utan vad
det representerar. En övergång från ett embryo till ett liv, från
intet till ett något. En tillblivelse. Världsägget återfinns i
många religioner och symboliserar universums skapelse. Ibland
vilar det i vatten, ibland kläcks det utanför tid och rum. Ena
halvan blir himmel och den andra halvan är jord. Visst framstår
det som magiskt? Först var där ingenting, lika tomt som äggets
vita, och ur den frånvaron uppstår livet och blir dess motsats.
Men symbolen är inte mer magisk än att den också håller med
modern vetenskap – Big Bang som slår sönder stillheten och livet
bryter fram, yrvaket rufsigt och på ostadiga ben.


Hur ska vi då tolka det hela och oförstörda ägget? Som en symbol
för döden? Se hur den vilar där i handen – kall, livlös och
sluten – i perfekt symmetri. Det finns något dödligt med
perfektionen, eftersom den inte lämnar utrymme för skapande och
förändring. Himlen måste vara halvfärdig, med poeten Tomas
Tranströmers ord.


Ja, till ytan kanske ägget är slutet och påminner om döden. Inte
sällan beskrivs kranier som blanka äggskal i litteraturen. Men
för de flesta är nog ägget förknippat med livet, även om alla
inte får den uppenbarelsen på en sjukhusbrits. Den som föds med
en livmoder föds också med ett visst antal ägg. Det talas om den
biologiska klockan, det vill säga äggklockan som räknar ned
tiden, åtminstone den fertila. Då när det fortfarande finns en
möjlighet att bli något utöver sig själv. Och sedan, när äggen
tar slut: en saknad eller en lättnad? Kanske behöver vi inte ens
tänka den tanken i framtiden. Redan idag går det att frysa in ägg
och delvis stanna tiden. Vad som egentligen kom först – hönan
eller ägget – kanske blir en lika obsolet fråga. I ett framtida
laboratorium kan ju båda skapas i samma stund. Och kanske kommer
framtidens hyperintelligenta, genmodifierade hönor göra motstånd
mot sin plats i näringskedjan, liksom hönorna i Orwells roman.


Ägget är motsatsernas matvara, som rymmer både
liv och död, intet och alltet, hård yta och mjukt innanmäte. Som
kulinarisk anrättning tycks den vara vår minsta gemensamma
nämnare världen över – inte minst till frukost, vår mest
trygghetstörstande måltid. Våra brittiska och amerikanska vänner
äter den scrambled, söderut får du en stadig spansk tortilla,
österut glider ett löskokt ägg ned i nudelsoppan. Ett spar vi
till koppen på det egna frukostbordet. Skeden får den kalkrika
ytan att krackelera och toppen glider av, en nypa salt eller
kaviar. Låt dagen och livet börja.


Anna Thulin
journalist



Lästips


 Mats Ekdahl: Ägget. Carlssons bokförlag, 2018.