Drömmarna förutsåg nazismens djupa mörker

Mellan 1933 och 1939 samlade den tyskjudiska journalisten och
författaren Charlotte Beradt in drömmar. Drömmar som i detalj
verkade berätta om fasorna som väntade, säger Maria Küchen.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän
sändes första gången i juni 2018.


Drömmar har alltid ansetts vara profetior, budbärare eller
existerande platser som människan uppsöker i sömnen. I bibeln
finns hundratals referenser till drömmar, både som visioner av
framtiden och som Guds anvisningar till människan:


Josef i första mosebok drömde flitigt om sin egen kommande
storhet. Hans elva bröder skulle underkasta sig honom, drömde
han. Det irriterade dem så pass att de slängde honom i en brunn.
Och i evangeliet flyr Josef och Maria till Egypten med det
nyfödda Jesusbarnet på order från en ängel i en dröm.


Shamanresor in i drömmar och syner ses i sina kulturella
sammanhang som verkliga. För schamanen finns ingen gräns mellan
sömn och vaka, vardag och syner. I det rationella sekulära
samtida västerlandet drar vi däremot en gräns mellan dagens
verklighet och nattens drömmar, men gränsen är flytande, otydlig
och rörlig.


'De som drömmer här', konstaterade hon, 'bearbetar inte privata
konflikter.'


Rörligheten sätts i skarpt ljus i tyska journalisten Charlotte
Beradts bok ”Drömmar i tredje riket” som gavs ut första gången
1963 och kom på svenska 2018 i översättning av Jesper Festin.
Beradts skildrar människors drömmar i Tyskland från nazisternas
maktövertagande 1933 och framåt – hundratals drömmar som hon
samlade in och skrev ner, innan hon 1939 tvingades lämna sitt
hemland och fly till USA.


Det rör sig om drömmar ”från den då ännu smygande regimens första
tid, från dess urtillstånd.”


Och denna totalitära regim styr inte bara människors vakna liv,
den styr med järnhand vad de drömmer.


När Beradts först försökte strukturera sitt material, hade hon
Freuds tankar om drömtydning i bakhuvudet. Freudianskt sett är
det drömda privat. Och Beradts tidiga reflektioner om vad
människor drömde i tredje riket handlade i Freuds anda om skam,
rädsla och omedvetna önskningar. Men så småningom ändrade hon
perspektiv.


I första mosebok formulerade Josef sina maktanspråk i drömmar.
Josefs och Marias flyktdröm i evangeliet räddade Jesus från kung
Herodes politiskt motiverade massaker på småbarn. Och 1963
definierade Charlotte Beradts tredje rikets drömmar som en
”overklig mosaik, vars stenar består av element från den
politiska verkligheten”.


”De som drömmer här”, konstaterade hon, ”bearbetar inte privata
konflikter.”


Flykt var förstås ett vanligt tema. En ung
kvinna med markant näsa, inte judinna, drömde flera år före
raslagarna långa episka drömmar om näsor och papper. I drömmarna
jagade hon attester och dokument, bar runt på mappar med alla
sina släktpapper, ifrågasattes och förföljdes.


”Plötsligt ett skrik: de kommer. … Flykt, flykt, flykt. Jag letar
efter ett … gömställe. … Plötsligt ligger jag långt ner i en hög
med lik … – äntligen ett bra gömställe. Ren och skär salighet där
under likhögen, men mappen med papperen under armen.”


Detta drömde hon tio år innan massförintelserna inleddes och
människor faktiskt gömde sig under högar av lik. Flera gånger
återkommer Beradts till drömmarnas profetiska drag:


Flera år innan skyltar om att judar inte är önskvärda börjar
sättas upp på restauranger, drömmer en kvinna att hon sitter på
en restaurang, under en skylt där det står ”Ut med skadedjuren”.


En annan kvinna drömmer om en maskin som kontrollerar tankar och
beskriver den som ”elektrisk, ett virrvarr av trådar” innan sådan
elektronisk avlyssningsapparatur finns.


Före koncentrationslägrens kollektiva bestraffningsmetoder
drömmer en mörkhårig, ickejudisk kvinna om hur hon hindrar sig
själv att göra saker ”som kan slå tillbaka mot min grupp,
eftersom ju alla mörka bestraffas när en av oss gör något
förbjudet”.


I drömmarnas mosaik används fragment ur verkligheten för att ge
en bild av framtiden som sedan visar sig korrekt. Det drömda
tycks faktiskt profetiskt. Men troligen är drömmarnas profetior
inte mer ockulta än om någon som är vaken under nazismens första
tid säger:


”Om några år sitter det skyltar på restauranger om att judar inte
är önskvärda. Det kommer att sluta med att människor tvingas
gömma sig i likhögar.”


I Tyskland på 30-talet drömde många att vardagsföremål vände sig
emot dem. En kvinna drömde att en medlem i nazisternas
paramilitära underorganisation SA öppnade luckorna till hennes
kakelugn. Med skärande röst började ugnen upprepa ”varenda mening
som vi yttrat mot regeringen, vartenda skämt som vi dragit.


En annan kvinnas sänglampa gjorde samma sak. En grönsakshandlares
soffkudde, ett skrivbord, ett påskägg, alla dessa ting blev
angivare.


Rasismen och antisemitismen har monterats in i de förföljda så
att de i drömmarna förföljer sig själva.


Dessa drömmar hade ett budskap – inte från Gud, eller en ockult
verklighet eller inifrån det egna psyket, utan från diktaturen:
”Ni ska vara rädda.”


”Kan det finnas en nyttigare dröm för en totalitär regim?” frågar
Beradt retoriskt.


Och ett annat återkommande budskap i drömmarna var: ”Ni ska vara
tysta.”


En städerska börjar i sin dröm prata ryska, som hon inte alls
kan, för att hon inte ska förstå sig själv om hon säger något
förbjudet om staten.


En kontorist drömmer att han ska lämna in ett skriftligt klagomål
över det rådande tillståndet. I ett kuvert stoppar han ett blankt
pappersark utan ett enda ord på och känner sig stolt över att ha
sagt ifrån.


De som drömmer i Beradts bok är kritiska till den nya ordningen
och rädda för den. Ett eget avsnitt ägnas judarnas drömmar. En
judisk ung kvinna drömmer att hon, precis som sina förtryckare,
uppfattar judar som äckliga och fula. En judisk jurist drömmer
att han i en park, i stället för att sätta sig på den gula bänken
för judar, sätter sig på papperskorgen. En annan jurist drömmer
att han kastas ner på marken av nazistiska vakter och säger: ”Jag
kysser marken som ni kastar mig på.”


Rasismen och antisemitismen har monterats in i de förföljda så
att de i drömmarna förföljer sig själva. Det framstår som en
seger för det totalitära samhället.


Beradt betraktar sitt dröm-material främst som
en studie i totalitarism. Hon citerar Robert Ley, nazistisk
riksorganisationschef, som sa att ”de enda som fortfarande har
något privatliv i Tyskland är de som sover”, och hon slår fast
att han hade fel.


Likheterna är stora mellan dröm-materialet Beradt har samlat ihop
och Kafkas böcker. Även parallellerna med Becketts, Orwells och
Huxleys verk är slående, och Charlotte Beradt ser de insamlade
drömmarna som högst tidsspecifika. Drömmarna i tredje riket
handlar inte om förtryck i allmänhet, utan om den paradoxala och
säregna tillvaron under en totalitär regim på nittonhundratalet.


Men förtryckta har förstås alltid drömt mardrömmar om
förtryckarna, och härskare världen över i alla tider har frågat
drömtydare om råd och om framtiden. Vad drömde de övertygade
nazisterna på nätterna? Drömde de som gamla testamentets Josef,
om sädeskärvar och stjärnor som bugade sig för dem och
underkastade sig? Eller ångestdrömmar som alstrades av ett
undanträngt samvete?


Den frågan besvarar inte Charlotte Beradts. Nazisters drömmar
hade hon inga möjligheter att samla in. Vad makthavarna i tredje
riket drömde på nätterna, det återstår för skönlitteraturen att
gestalta.


Maria Küchen
författare



Litteratur


Charlotte Beradt: Drömmar i tredje riket. Översättning Jesper
Festin, Ersatz, 2018.