Den danska 1600-talsstoikern visste lyckans hemlighet

En av skandinavisk filosofihistorias märkvärdigaste böcker skrevs
av en dansk adelsdam. Matilda Amundsen Bergström berättar om
Birgitte Thott och en stoisk självhjälpsbok om hur vi kan leva
lyckligt.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


Lycka har aldrig varit viktigare för oss. Det är statistiskt
säkerhetsställt. I en återblickande World Happiness Report
meddelade FN 2022 att det globala intresset för lycka exploderat
under 2000-talet. Idag mäter många länder befolkningens mående
och lyckoforskning har blivit ett expansivt fält. Samtidigt visar
mätningarna två illavarslande trender: vi känner mer oro, stress
och ångest, och vi njuter mindre av livet. Vi bryr oss alltmer om
lycka och blir allt olyckligare.


Varför är det så? Ett svar är rimligen de reella kriser som
förmörkar världen. De senaste åren har präglats av
pandemier, krigsutbrott, inflation och värmerekord. Men är också
själva vår idé om lycka problematisk? Författarna till World
Happiness Report verkar ana något sådant. Ursprungligen
undersökte man enbart yttre faktorer som ekonomisk välgång,
sociala skyddssystem och frihet. Men år 2020 introducerades en
kompletterande uppsättning lyckokriterier, som har att göra med
inre upplevelser som tillfredsställelse, lugn och omsorg.


Tanken att vägen till lycka går genom människans
inre genomsyrar också ett fascinerande filosofiskt
samtidsfenomen: stoicismens renässans. Enligt denna antika
filosofi är alla yttre faktorer – pengar och framgång,
men också relationer och fysisk hälsa – betydelselösa för
människans lycka. Lyckliga blir vi inte genom världsliga ting,
menar stoikerna, utan genom att odla själsstyrka nog att lugnt
acceptera en okontrollerbar omvärlds skiftningar. Idag har
internetcommunitys som The Daily Stoic hundratusentals
medlemmar som mot en månadsavgift tar del av dagliga stoiska
meditationer. Självhjälpsböcker löst baserade på antika stoiker
som Seneca och Marcus Aurelius blir storsäljare. 


Av någon anledning tycks de flesta som lockas av den samtida
stoicismen vara män. Men en av de första och viktigaste
skandinaviska stoikerna var faktiskt en kvinna. Hon
hette Birgitte Thott och föddes i Danmark år 1610. På modern
Sophie Belows initiativ fick Thott, som tillhörde den danska
adeln, en sällsynt gedigen utbildning. Hon lärde sig såväl
franska, tyska, och italienska som antik filosofi. När hon 31 år
gammal blev änka gav hon sig i kast med latin och grekiska.
Samtidigt började hon översätta – allt från franska
1600-talstänkare till antikens filosofer. År 1658 trycktes hennes
1000 sidor långa översättning av Senecas samlade verk. Det var
den första stora översättningen av antik filosofi till danska,
och Thott dedicerade den till filosofiintresserade kvinnor. Men
hon förmedlade inte bara andra stoikers ord. Parallellt med
översättningsarbetet utvecklade Thott sin egen filosofi i en bok
hon gav titeln Vägen till ett lycksaligt liv. 


Det här är en av skandinavisk filosofihistorias
märkvärdigaste böcker – idag endast tillgänglig i två
handskrifter undanskuffade i en bibliotekskällare i Roskilde. Det
är det första filosofiska traktatet på danska och det enda av en
skandinavisk kvinna före 1800-talet. Det är också en stoisk
självhjälpsbok som lär sina läsare uppnå den lycka som framstod
lika svårfångad på 1650-talet som idag. 1600-talet var en
extremkristid, präglad av uppslitande krig, epidemier och
klimatförändringar. Det är mot den fonden Thott skriver. Hon vill
visa sina medmänniskor hur de kan leva lyckligt trots att,
skriver hon, ”så mycket bedrövelse följer oss i hälarna att vi
förr kommer fattas tårar än orsaker att gråta”. 


Thott visste vad hon pratade om. Under kung Karl X Gustavs danska
krig 1658 – när han gick över isen vid Bält – stormade den
svenska armén Thotts gods och tvingade henne på flykt. Resten av
sitt liv levde hon i exil. Föga förvånande vänder sig Thott
därför inåt. Liksom de antika stoikerna betraktar hon yttre
faktorer som oväsentliga för lycka. ”Eftersom vi varken kan
avsvärja eller förmildra någon olycka”, skriver hon, ”finns inget
bättre råd än att arbeta på att stilla sitt eget sinne till freds
och bemöta allt med lugn”. 


Thott visste att framgång lätt förbyts i
motgång, högkonjunktur i lågkonjunktur, fred i krig. Men det
betyder inte att även lyckan är obeständig. Vi måste bara söka
den på rätt plats. Vi kan alltid bli lyckliga, skriver Thott, om
vi ”sätter [vår] lycksalighet i de ting som kan återfinnas hos
oss själva”. Människan bär sitt lyckofrö inom sig.


Med det menar Thott inte att människan är sin egen lyckas smed
eller bör ägna sig åt magiskt positivt tänkande, som vi idag
ibland hävdar. Hennes stoiska lösning är istället: dygd och
visdom – ord som idag framstår som historiska kuriositeter. Vad
betyder de? Thotts dygd är inte att likställa med anständighet
eller påtvingade moralkoder. Det är fråga om något djupare, mer
uppfordrande. Dygd innebär att leva etiskt, utifrån en idé om vad
som är gott, och att genom livet främja detta goda. Ett sådant
etiskt liv kräver visdom. Idag skulle vi kanske säga omdöme. Det
handlar om förmågan att avgöra, och modet att reflektera över,
vilka livsmöjligheter som låter förena sig med vår etik.


Thott sammanfattar det hela med ett högaktuellt imperativ: lev i
enlighet med naturen! I Vägen till ett lycksaligt
liv ger hon exempel på hur man gör det – det handlar om att
uppöva dygder som rättvisa, måttfullhet, generositet och vänskap.
Grunden är ett liv som utgår från vår omvärld och våra
medmänniskor snarare än våra egna begär. Ett liv med och i den
natur vi är del av. Det är bara ett perspektivskifte – från yttre
till inre, från oss själva till andra – men det är också en
möjlig ny värld.


Men var inte målet med Thotts filosofi lycka? Ja
och nej. För Thott är lycka det etiska livets följdverkan. Först
när vi slutar fokusera på lyckan infinner den sig. Vad har vi då
att vänta? Thotts vackraste definition lyder: ”han är lycksalig,
för vilken ingenting världsligt tycks så olidligt att han däröver
skulle tappa modet”. Det är skrämmande att leva, särskilt i
kristid. Lycka, menar Thott, är att trots rädslan våga. Våga leva
etiskt, våga fatta svåra beslut, våga tro väl om andra. Lycka är
inte att undslippa lidande. Det är att förmå lida utan att
förlora förtröstan i vår förmåga att göra gott.


Thott dog år 1662. Vi vet inte om hon någonsin hade tänkt
publicera Vägen till ett lycksaligt liv. Att boken inte gick
förlorad kan vi tacka boksamlarna Anne Gøie och Karen Brahe för.
Mot slutet av 1600-talet införskaffade de två handskrivna
exemplar av Thotts bok. Deras boksamlingar donerades sedan till
Odense adliga jungfrukloster – en fristad för ogifta,
intellektuella adelsdamer. Ända tills klostret stängdes på
1970-talet och böckerna hamnade i källaren i Roskilde, vårdades
där Thotts ord av generation efter generation kvinnor som liksom
de antika stoikerna valt att leva liv tillägnade visdom och dygd.


Matilda Amundsen Bergström
litteraturvetare


Litteratur:


World Happiness Report, 2022:
https://worldhappiness.report/ed/2022/


Marianne Alenius, ”Med den ena foten i graven skulle jag alltjämt
läsa”. Elisabeth Møller (red.), Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Wiken, 1993:
https://nordicwomensliterature.net/se/2011/01/04/med-den-ena-foten-i-graven-skulle-jag-alltjamt-lasa/


Marianne Alenius, ”Tidlig dansk moralfilosofi og Birgitte Thotts
”Om Weyen till et Lycksalligt Liff”. Henrik Blicher et. al
(red.), Tænkesedler. C.A Reitzel, 2007:
https://www.academia.edu/36692419/2007_Tidlig_dansk_moralfilosofi_og_Birgitte_Thotts_Om_Weyen_till_et_Lycksalligt_Liff_1659_


Samtal om Karen Brahes bibliotek: Karen Brahe and her library at
Odense Adelige Jomfrukloster (Odense Secular Convent for
Unmarried Noblewomen) - Nordic Women's Literature
(nordicwomensliterature.net)