Med Freud på semester

Poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson har läst en
serie böcker om Sigmund Freuds semestervanor. En verksamhet som
liknar den psykoanalytiska praktiken.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna
essä sändes första gången i augusti 2016.


Brittiska konstnären och författaren Sharon
Kivland har tagit sig an ett angenämt konstnärligt uppdrag: hon
upprepar Sigmund Freuds semesterresor. Under femtontalet år har
hon tagit in på samma hotell, försökt äta samma mat på samma
eller åtminstone liknande restauranger, skrivit vykort från samma
platser och försökt efterlikna små scener som Freud beskrivit. På
sin tågresa till Herzegovina hoppas hon exempelvis intensivt
kunna inleda en konversation med en okänd belevad medresenär,
gärna en advokat, att diskutera freskerna i Orvieto med och
turkiska seders förhållande till död och sexualitet. Precis som
Freud själv gör i det berömda inledningsavsnittet i sin bok om
felhandlingar, Vardagslivets psykopatologi.


Bildmaterialet är svartvitt, suddigt, avsiktligt
amatöristiskt och nästan fritt från människor.


Freud gjorde semesterresor varje år fram till första
världskriget, ofta först med familjen till alperna och sedan i
september till Italien med sin yngre bror Alexander, en expert på
reserutter och tidtabeller. Och när jag säger expert menar jag
det verkligen, Alexander Freud höll föreläsningar om tåg och
tariffer på Export-Akademien i Wien och skrev veckovisa rapporter
om saken i tidningen Allgemeiner Verkers-Anzeiger. Sharon Kivland
i sin tur reser med sin syster och de första åren hänger hennes
son med, innan han så småningom menar sig ha fått andra intressen
än väderförhållanden och val av bakverk på Sigmund Freuds
Italienresor. En bra grej med sonens närvaro är att Kivland
sanningsenligt kan underteckna sina vykort med S. F., som förutom
att vara Freuds initialer också är de för Sharon och Francis,
sonens namn.


Kivlands semestrande har resulterat i en serie
om åtta nätta och stramt formgivna volymer, ”Freud on holiday”,
illustrerade med tidstypiska vykort, tidtabeller och egna foton
på gator och torg, båtar, tågstationer. Bildmaterialet är
svartvitt, suddigt, avsiktligt amatöristiskt och nästan fritt
från människor.


Kivland presenterar inte Freuds resor kronologiskt utan i
förhållande till psykoanalytiska frågor och teman i sitt eget och
Freuds liv: i en bok undersöker hon vandringens och flanerandets
förhållande till fri association och bor på det förmodligen mest
kända Freudhotellet, Hotel du Lac, vid sjön Lavarone i norra
Italien. I nästa bok erfar hon med Sigmund och Alexander Freud en
känsla av melankoli i Trieste men tar sig som dem med båt till
Aten och inte bara närläser utan liksom upplever artikeln ”En
minnesstörning på Akropolis”. Freud själv darrade av nervositet
och förväntan när han närmade sig Akropolis och när han till sist
kom dit utbrast han i ett slags turistens credo: ”Så allt det här
existerar verkligen, precis som vi lärde oss i skolan.”


Frågan inställer sig således: Vad är det jag faktiskt mest av
allt vill göra?


I boken ”Freuds dreams of Rome” beskriver hon Freuds sammanlagt
fyra återgivna drömmar om Rom och hans resor dit, framför allt
den sista från 1923, då han nyligen diagnosticerats med
käkcancer. Hans läkare Felix Deutsch ville att Freud skulle få en
fin resa och höll inne med sjukdomsbeskedet. Någon som kände till
saken var dock hans reskamrat, Anna Freud. Ingen lätt börda för
en dotter att bära, får man förmoda. Kivlands Rom-budget tillåter
dock inte, som Freuds, tre veckor på fashionabla Hotel Eden, det
hade kostat henne 11 tusen Euro, alltså 104 tusen svenska kronor,
för ett ordinärt dubbelrum, utan får nöja sig med tre dagar. Vi
får hålla tummarna för mer stipendiepengar till henne nästa år.


Att frågan om semester har att göra med begäret och livets mening
är uppenbart. Det är ju på semestern det finns tid att göra vad
man vill. Frågan inställer sig således: Vad är det jag faktiskt
mest av allt vill göra? Det är ingen lätt sak, utan en fråga som
regelmässigt ger upphov till mer obehag än lust.


Men Freud var på bra humör på semestrarna, han
var uppe tidigt, tog en espresso, tände en Trabucco-cigarr och
satte på sig äppelknyckarbyxorna, ivrig att komma iväg på
vandringar, museibesök, shopping. Som bortblåst var hans
vanligtvis lite lynniga och nedstämda allvar. Freud gillade att
bada, men inte att fiska. Freud gillade att lukta på den
vaniljdoftande Brunkullan, Jämtlands landskapsblomma. Men mest
tyckte han om att plocka champinjoner. I de alpina
sensommarskogarna hände det att han tävlade med sina barn om att
hitta den mest välväxta svampen. När han fick syn på ett präktigt
exemplar slängde han sin hatt på den, så att ingen annan skulle
hinna före. Den stora skandalen i Freuds liv var dess frånvaro av
skandaler.


För Kivland liksom för Freud innebär dock själva resandet ett
visst mått av ångest: Ska tåget komma i rätt tid? Kommer hotellet
att vara bra? Hur ska den främmande miljön inverka på
matsmältning, sömn, avföring? Kivland är särskilt nervös inför
tågresor, speciellt efter att en gång ha missat ett flyg till
Kanada till följd av ett försenat tåg. Och Freud fick 1890 eller
1891, han mindes inte riktigt, en ångestattack på tågstationen i
Berchtesgaden och var efter detta alltid orolig för att missa
tåget och anlände till stationen i absurt god tid. Avresan är,
som han skriver i Drömtydning, en av de vanligaste och mest
träffande symbolerna för döden.


"Allt sköljdes ned med ett vitt vin från Ischia, för två och halv
lire flaskan.”


Kivlands fyra avslutande volymer utgörs av appendix i form av
tunna häften med rubrikerna ”Freuds dining”, ”Freuds weather”,
”Freuds hotels”, ”Freuds shopping”. Det är en inventering ur
biografier, texter och inte minst dagböcker:


Neapel, 31 augusti 1902: ”Middagen var utsökt. Först en soppa med
pasta. Sedan fisk, grillat kalvkött med en sötsur sås, en sallad
med gröna bönor, tre sorters ost och sedan frukt, bland annat
druvor, den egentliga anledningen till mitt besök här. Allt
sköljdes ned med ett vitt vin från Ischia, för två och halv lire
flaskan.”


Shoppingen då? Jo, Freud shoppade entusiastiskt och köpte
omsorgsfullt valda presenter till hustrun och gåvor till bekanta,
smycken, porslin, kläder. Och till sig själv: rökdon,
favoritcigarrerna Don Pedros, böcker och en fin liten låda för
sina slipsar. Men framför allt antikviteter som han lät skicka
hem till Wien.


Semester är en motsägelsefull sak; det är tiden
för frihet, vila, avslappning, tupplurar i solstolen, flanerande,
vitt vin på hotellbalkongen – varför inte en Sachertorte? Men
också upplevelser, intensitet, nya smaker. Det är då vi tar som
mest fotografier, det är undantagstillståndet som blir vårt livs
minnesbild.


Kivlands böcker har som utgångspunkt den på samma gång något
ironiskt, men ändå så sanslöst omsorgsfullt, genomförda analogin
mellan semestrandet och det psykoanalytiska arbetet. Också på
stilens nivå har dessa tunna böcker en alldeles egen tonträff;
sommarslö och lika uppmärksam som en tankspridd detektiv försöker
hon finna något hon inte ens vet vad det är: det är det perfekta
psykoanalytiska utgångsläget!


Men semestrandets struktur handlar inte bara om att åka iväg utan
också om att komma tillbaka till sitt arbetsjag. Det är det som
skiljer semester från arbetslöshet eller pensionärstillvaro.
Hemkomstens efterverkan på resan. Semestern är det vuxna livets
tittutlek. Fort/Da. Jag var borta, men nu är jag tillbaka.


Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker