Ateismen letar efter surrogat för Gud

Vi behöver mening och kanske är det därför som gud och religiösa
former lever kvar i sekulär skepnad. Dan Korn reflekterar över
ateister som predikar och andra former av sekulär tro.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän
sändes första gången 2019.


I ett litet hörnhus vid Øster Farimagsgade i Köpenhamn hade min
gamle vän Elias Levin en butik för sadlar, grimmor, hjälmar och
annat en ryttare behöver. Han bodde på övervåningen. Jag var med
där och firade hans åttioårsdag 1989. Elias var en av få danska
judar som överlevt Förintelsen. De flesta lyckades ju, i
september 1943, fly över Sundet till Sverige i en räddningsaktion
genomförd av den danska motståndsrörelsen med den svenska
regeringens och den tyske guvernörens tysta medgivande. Elias
hade också rest till de små fiskebyarna vid kusten för att hitta
en båt för att ta sig över till Sverige. Men de kom inte med
någon båt första dagen och i stället för att hitta boende i
fiskebyn ville hans pappa hellre åka hem. En granne såg när de
återvände, ringde Gestapo och snart var de på väg till
Theresienstadt. I krigets slutskede, när tyskarna inte längre
förvarade de danska judarna i ett mönsterläger för att maskera
vad de höll på med, skickades Elias till Auschwitz.


Där blev Elias religiös. Det motsatta brukar vara mycket
vanligare. Det var många religiösa människor som i lägren miste
sin tro. Men för Elias var det tvärt om. Han berättade för mig
att han kom från ett strängt religiöst hem, men själv var han
måttligt intresserad före kriget. Men när han var i Auschwitz
tänkte han för sig själv:
”Det som sker nu runt omkring mig är otroligt, så otroligt att
det inte skulle vara möjligt om det inte fanns en gud som styr
världen. Jag gillar inte hur han styr den nu, men jag kan inte
förneka Gud.”


Psykiatrikern Viktor Frankl var också först
placerad i Theresienstadt för att senare deporteras till
Auschwitz. Efter kriget skrev han den kända boken ”Livet måste ha
mening”, där han argumenterar för att människor som kände att
deras liv hade en mening hade lättare att överleva lägrens fasor.
För de som mördades spelade det givetvis ingen roll om de trodde
på livets mening, men för dem som med svält och sjukdomar slet
med slavarbete kunde tron på livets mening vara skillnaden mellan
liv och död. Frankl skriver:


”Vi som levde i koncentrationsläger kan minnas männen som gick
genom barackerna och tröstade andra, som kunde ge bort sina sista
stycken bröd. De må ha varit få till antalet, men de är
tillräckliga bevis för att allt kan tas från en människa, utom en
sak; den sista mänskliga friheten – att själv välja sin
inställning i varje omständighet, att välja sin egen väg.”


Det är inte bara för att överleva koncentrationsläger livet måste
ha en mening. Den amerikanske psykologiprofessorn Clay Routledge
menar att tron på något högre, vad det än är, gör oss till
hälsosammare människor. Religionen ger livet mening. När vi
väljer bort Gud ersätter vi därför Gud med något annat. Vi tror
att det är modern rationalitet, men bak den fasaden lever ofta
magi och skrock vidare, fast i annan klädsel.


På 1990-talet kände jag en man som bodde i en omålad, fallfärdig
gammal stuga i norra Västergötland. Han undslapp sig att han
trodde på tomten. Alltså han berättade inte historier om att
människor förr trott på tomten, utan han berättade att han
fortfarande satte ut ett fat med gröt på julafton för att få
tomtens välsignelse för det kommande året. Nästa dag var gröten
uppäten, så nog fanns tomten alltid. Och han försvarade sin tro
med att säga:


”Förr trodde folk på tomten, nu tror de på marknadskrafterna i
stället. Men det krävs allt mer än ett fat med gröt för att
blidka marknadskrafterna”


Den fransk-amerikanske litteraturvetaren och filosofen René
Girard säger samma sak i boken ”Evolution and conversion”.
Nittiotalets tro på marknadskrafterna, säger Girard, har
påfallande likheter med religiös tro. Precis som man tror på en
allsmäktig gud trodde många att om marknaden bara får vara helt
ostörd och oreglerad kommer allt att lösa sig till det bästa.
Marknaden tillskrevs samma vishet och allsmäktighet som Gud.
Trots att Girard genomskådade detta tyckte han att det var en bra
lösning. Marknaden kräver sina offer, men jämfört med många andra
samhällssystem krävde den fria marknaden förhållandevis få offer.


På samma sätt kan man i dag se de uppenbara likheterna mellan
religion och klimatångest. Det behöver inte alls innebära att man
förnekar klimatförändringar eller är motståndare till försök till
lösningar att man kan se att klimatet har intagit Guds roll. Det
är en straffande, grym gud vi har att göra med, en som inte låter
sig blidkas så lätt. Men klimatet tar emot offer i form av
klimatkompensation och andra goda handlingar samt har en form av
gudstjänst i form av skamkänslor och offentlig bikt för flygande.
Klimatet har en profet i form av Al Gore och ett helgon i form av
Greta Thunberg. Hon har till och med avbildats med helgongloria
på en målning. När saker som detta kritiserats har det kallats
för ”hån” och kritikerna fått motta en reaktion som minner om
forntida kättarförföljelser. Som sagt, man kan se dessa uppenbara
likheter utan att för den sakens skull förneka
klimatförändringar.


Den brittiske filosofen John Gray menar att vi
måste utgå från att livet inte har en mening för att verkligen
kunna vara ateister. Nästan allt som kallas ateism är i själva
verket monoteistisk religion i nya förklädnader, menar han. Det
är en flykt från ett gudlöst samhälle in i det som ger tillvaron
mening. I boken ”Seven types of atheism” visar han på de
uppenbara likheterna mellan religioner och sekulära ideologier.
Dessa ideologier är tillkomna för att verkligheten skulle kännas
för skrämmande om tillvaron saknade en kraft som ger ordning och
någon form av rättvisa. I stället för Gud kallar vi den kraften
naturen, utvecklingen, marknaden eller något annat. Ateismen
letar alltså efter surrogat för Gud. Mänsklighetens utveckling
har ersatt Guds styrande hand. Tron på att mänskligheten under
historiens gång insett gemensamma mål är en sekulär form av den
religiösa tron på frälsning.


Gray kallar sig ateist, men propagerar inte för ateism, just
därför att det propagerandet har uppenbara likheter med religiöst
dogmatisk tro på en sanning, i dess mest bokstavstrogna form.
Precis som evangeliska kristna tror man att världen blir bättre
om alla tror som dem. Men historien lär oss att viljan att tvinga
alla att tycka likadant i stället leder till de värsta
konflikter. Nästan all form av religion, säger Gray, handlar inte
så mycket om vad man tror på, utan mera om vad man gör. Samma sak
borde gälla oss alla. Tänk på vad du gör och strunta i vad både
du och andra tror på.


Dan Korn, författare, debattör och utbildad rabbin