Vi står inte ut med att katten går sin egen väg

Katten är vårt populäraste husdjur, men ses också allt oftare som
en mördarmaskin och artutrotare. Ann-Helen Meyer von Bremen
frågar sig vad kraven på att tämja katten egentligen handlar om.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


Sommaren 1969 hade jag fått mitt livs första två tama kattungar
att leka med. Det var något helt annat än de halvvilda
lagårdskatterna som aldrig gick att klappa. Så bröt den ena
kattungen benet och morfar skulle i vanliga fall ha slagit ihjäl
den, man gick inte till veterinären med katter, knappt ens med
hundar, men nu fanns ett gråtande barnbarn att ta hänsyn till.
Morfar ringde veterinären och fick rådet att gipsa benet med
glasspinnar. Finette, som katten hette, blev något hjulbent men
levde ett aktivt kattliv tills hon blev 16 år gammal.


Det vi inte förstod då var att vi tog klivet in i ett modernt
synsätt på katten. Finette fick visserligen på många sätt leva
ett fritt kattliv, men hon fick också bo inomhus om nätterna, äta
särskild kattmat och finna sig i att bli körd i dockvagn. 


Katten har tassat bredvid människan under tusentals år och är
numera vårt vanligaste husdjur, ändå har den aldrig anpassat sig
på samma sätt som hunden, kon, hästen, fåret, hönan och de andra
husdjuren har gjort. Den amerikanska evolutionsbiologen Jonathan
B. Losos menar till och med att katten inte kan anses som helt
domesticerad. Skillnaderna mellan tamkatten och den
nordafrikanska vildkatten, som anses vara alla tamkatters
ursprung, är små, betydligt mindre än mellan hunden och dess
vilda förfader. Tamkatten har dock förändrats på några områden
för att kunna leva ett mer människonära liv. Tarmarna har blivit
längre för att kunna smälta även vegetabilier, de områden i
hjärnan som styr rädsla och aggressivitet har minskat och
kurrandet och jamande har ändrats till en frekvens som vi
människor gillar.


Katten kommer och går som den vill, låter sig ibland klappas,
ibland inte, är en ivrig jägare även om matte serverar
delikatesser och bestämmer själv kärlekspartner och därmed över
sin egen evolution. En gränsöverskridare, mellan det vilda och
tama, men också mellan vår värld och andra världar, som varit
gudomlig i vissa kulturer och en djävulens representant i andra.
I det forna Egypten sågs katter som magiska lyckobringare som
till och med uppnådde helig status och tillbads. Kopplingen till
det gudomliga berodde till stor del på Bastet. Hon började sin
gudinnekarriär som krigsgudinna med lejonansikte men fick senare
kattansikte och blev då skyddsgudinna för kvinnor, barn och
katter och med ansvar för allt som gör livet kul som sång, musik,
dans, sex och festligheter. Å ena sidan var det dödsstraff för
den som dödade en katt, även om det var en olycka, å andra sidan
kunde katter avlivas och mumifieras av religiösa skäl. Enorma
mängder kattmumier offrades till Bastets tempel, där det också
etablerades kattuppfödningar, en mer brutal variant av vår tids
blomsterbutiker i närheten av kyrkogårdar. Av alla de kattmumier
som senare upptäcktes vid utgrävningar och plundringar, är bara
ett litet antal bevarade. Merparten har blivit vägfyllning eller
gödning.


I Norden drogs Frejas vagn av katterna Hogni och Tovner.
”Bullret” från deras tassar användes för att tillverka repet
Gleipner som till slut band Fenrisulven och för alltid gav katten
dess ljudlösa gång. Förutom kattbuller bestod repet också av
kvinnoskägg, bergens rötter, björnsenor, fiskens andedräkt och
fågelspott. Katten har haft rollen som trickster, gett både tur
och otur och än idag lever detta kvar när vi ibland spottar tre
gånger för en vägkorsande svart katt.


Mycket tyder på att katten tidigt uppskattades som sällskapsdjur,
men också som jägare. Nu är jaktinstinkten allt mer en
belastning. Samtidigt som nätet svämmar över av gulliga katter,
betraktas de också som mördarmaskiner och artutrotare. En
internationell forskningsstudie från 2023 beräknade att tamkatter
äter drygt 2 000 olika arter av fåglar, kräldjur, små
däggdjur, insekter och amfibier, varav ett par hundra anses
hotade. I Sverige uppskattas våra 1,44 miljoner tamkatter och ett
oklart antal förvildade katter tillsammans döda drygt 13 miljoner
fåglar, det vill säga fyra procent av alla fåglar som finns här
under sommaren. En uppmärksammad vetenskaplig artikel föreslog
att tamkatter inte borde få vistas utomhus, eftersom katter har
för stor negativ påverkan på den övriga naturen. Forskare i Polen
vill klassa den som en invasiv art och även i Sverige har kattens
eventuella invasiva status prövats av Artdatabanken, trots att
det finns arkeologiska lämningar som visar att husdjuret funnits
här under dryga 2 000 år och inte direkt kan ses som någon
nykomling. Katten klarade sig denna gång.


Lösningen på Misses glupande aptit är att begränsa Misse själv. I
vissa delar av Australien finns olika restriktioner som
kastrering, maxantal katter per hushåll och förbud mot ett fritt
uteliv. I USA lever redan 90 procent av alla katter sina liv
inomhus. I tyska staden Walldorf har katterna de senaste åren
fått tillbringa sina somrar inlåsta för att skydda en hotad
lärka, vilket lett till starka protester från tyska
djurskyddsorganisationen Deutscher Tierschutzverbund, som anser
detta vara kattplågeri. Även i Sverige har kraven på kattägare
ökat i form av id-märkning, registrering, kontroll av
fortplantningen med mera.


Sannolikt fällde halvvilda lagårdskatter betydligt fler byten
förr då det inte alltid var självklart med regelbundna mattider
hos människorna. Dagens minskade populationer av fåglar kan
heller inte skyllas på katten, utan på att lantbruket och
skogsbruket har förändrats radikalt och ger mindre utrymme för
många arter. Kanske handlar de ökade kraven på att tämja katten
inte om vare sig katten eller det vilda djurlivet, utan om oss
människor? Det verkar finnas något provocerande i kattens starka
integritet.


När katten ska omskolas till att vara enbart kärleks- och
mysproducent, passar inte rollerna som magiker eller jägare. Det
levande gosedjuret får inte vara för självständigt och inte som
tidigare stå med en tass i det tama och en i det vilda. Och
tassens klor måste också klippas om livet levs i mjuka soffor. I
USA är det till och med vanligt med amputation av klorna, något
som är förbjudet i Sverige om det inte finns hälsoskäl. Precis
som vi människor har blivit allt mer specialiserade, i våra
yrken, ja i hela våra liv, ska nu också katten följa efter. Men
även om vi gärna vill sortera in vår omgivning i olika fack, är
det kanske nu som vi behöver gränsöverskridare mer än någonsin.
Den mångfacetterade katten är en ständig påminnelse om att även
vi människor har betydligt fler egenskaper och färdigheter som vi
kan odla, om vi tillåter oss det. Och att vassa klor är viktiga
för att leva ett fritt och mångsidigt liv. Och för att klättra
högt upp i träden.


Ann-Helen Meyer von Bremen
journalist och författare.


 


Litteratur


Jonathan B Losos: The Age of Cats


Arie Trouwborst, Han Somsen: Domestic Cats (Felis catus) and
European Nature Conservation Law—Applying the EU Birds and
Habitats Directives to a Significant but Neglected Threat to
Wildlife. Journal of Environmental Law


A global synthesis and assessment of free-ranging domestic cat
diet, Christopher A. Lepczyk et al. Nature Communications.


https://www.tierschutzbund.de/ueber-uns/aktuelles/presse/meldung/erneute-kritik-an-ausgangssperre-fuer-katzen-in-walldorf


Global patterns in threats to vertebrates by biological
invasions. C. Bellard,P. Genovesi and J. M. Jeschke. The Royal
Society. https://doi.org/10.1098/rspb.2015.2454