Edens lustgård var kanske en skogsträdgård

Den mänskliga utvecklingen är en mer lekfull historia än vi
föreställer oss. Det menar Johan Landgren, som guidar oss genom
den moderna skogsträdgårdsrörelsen och dess uråldriga rötter.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.


På ena sidan staketet – en skog. På den andra – en trädgård. Den
första: vild och fri. Ibland magisk. Men också potentiellt
farlig. Inte sällan beskriven som en motsats till det mänskliga.
Den andra: strukturerad och nyttomaximerad. Inhägnad. Tuktad,
klippt och vattenkammad. Men på senare år har den skarpa
uppdelningen mellan dem börjat luckras upp. Allt fler har börjat
intressera sig för ett mellanting: skogsträdgården. Jag är en av
dem.


Och när jag nuförtiden vandrar genom odlingarna här hemma på
gården är det inte, för att låna ett uttryck från Hermans Hesses
Stunder i trädgården, så mycket som ”trädgårdens herre och
vaktman”. Istället går jag allt oftare med en känsla av
förundran, som liknar den jag känner i skogen. Förundran över hur
många olika, sinnrikt konstruerade insekter, som sökt sig hit.
Förundran över blomningen, som pågår från tidig vår till en bra
bit in på hösten. Och förundran över växtkraften i
skogsträdgårdens olika skikt – under jord, krypande längs marken,
slingrande på störar och stammar, hängande från trädens grenar.
Om vartannat växer här lungrot, rankspenat, bitterkrassing.
Oregano och mynta. Blåbärstry, smultron, bärhäggmispel. Piplök,
gräslök, kantlök, skogslök. Plommon, persika och päron.


Samtidigt börjar ett larm ljuda i mitt inre.
Idyllradarn närmar sig tydligen ohälsosamma nivåer. Dags att
skapa lite ordning, säger jag högt. Allt för att överrösta mina
ivriga följeslagare, historiens alla herdediktare och romantiker.
Vilket får mig att tänka på den ursprungligaste av idyller. I
första Moseboken står det att läsa: ”Herren Gud planterade en
trädgård österut, i Eden” där han ”lät alla slags träd växa upp
ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta
av”. Vilka var människorna som levde i detta paradis? De som sägs
ha tagit ett bett av kunskapens frukt och därefter förvisats ut
ur det. Och vilken kunskap var det egentligen de fick smak för?


Ungefär 3000 år efter att denna berättelse nedtecknas, uppstår i
västra England den moderna skogsträdgårdsrörelsen. Det är här
Robert Hart, under 1980-talet, börjar odla mat med inspiration av
lövskogen som ekosystem. Odlingsformen sprider sig snart till
andra entusiaster. Till Sverige kommer den på allvar 2004, när
Esbjörn Wandt och Arne Jansson anlägger Holma Skogsträdgård, i
centrala Skåne.


Men samtidigt som skogsträdgårdsrörelsen på många sätt är ny, är
idéerna bakom uråldriga. Hart, som myntade begreppet ”forest
gardening”, var till exempel tydlig med att han hämtade sin
inspiration från småskaliga odlingar i de tropiska och
subtropiska zonerna. Det vill säga från Afrika, Asien och
Sydamerika. Han menade också att skogsträdgården har mycket
gemensamt med mänsklighetens första odlingsförsök, i
Mesopotamien, landet mellan floderna. Alltså floderna Eufrat och
Tigris. Vilka av en händelse också är två av de floder som i
första Moseboken utgör gränsen för Edens trädgård.


Harts tankar bekräftas av David Graeber och David Wengrow i
Början på allt: en ny historia om mänskligheten. I boken, som
utgår från decennier av arkeologisk och antropologisk forskning,
visar de att människans utvecklingshistoria, från att vara jägare
och samlare till att driva industrijordbruk, inte varit fullt så
rätlinjig som vi ofta föreställer oss. Istället för lagbunden
utveckling från det enkla till det mer komplexa beskriver de en
flertusenårig historia av lekfullhet, kreativitet och nyfiken
pluralism, såväl gällande människans relationer till varandra som
till odling.


Fynden är tydliga: Det raka snitt i historien,
som skildringen av Adams och Evas förvisning ur paradiset kan
sägas gestalta, har inget vetenskapligt stöd. Men kanske kan det
ändå finnas spår av sanning i berättelsen? Det är nämligen fullt
möjligt att en plats som påminner om Edens trädgård en gång
existerat, och att det var på denna plats som människan började
odla. Men då inte odling som vi tänker på det idag, utan med vad
Graeber och Wengrows kallar ”ett väldigt lättsamt sätt att odla
grödor, där naturen får sköta det mesta av arbetet”.


Det nya med skogsträdgårdar är alltså inte odlingsformen i sig,
utan att erfarenheter från tropiska förhållanden nu också
överförs till den tempererade zon där vi bor. Men hur fungerar
det i praktiken? Idén bakom är enkel. Den utgår från frågan: Hur
kan vi återskapa naturliga ekosystem som samtidigt ger ett
överskott av ätliga växter och andra nyttoväxter? I det första
stora verket på svenska, Philip Weiss och Annevi Sjöbergs
Skogsträdgården: odla ätbart överallt, beskrivs hur detta kan ta
sig uttryck:


En skogsträdgårdsodlare börjar med att undersöka den lokala
platsens förutsättningar, med fokus på sådant som vattentillgång,
jordmån, temperaturskillnader och ljusmängd. Utifrån detta väljs
vilka växter som planteras in. Viktigt att tänka på är att
växterna inte ska konkurrera med varandra, utan istället dra
nytta av varandras växtsätt. Därför anläggs skogsträdgårdar i upp
till sju skikt, från rotväxter och lågväxande marktäckare till
buskar och högväxande träd.


Förutom kortsiktiga vinster, som mat, främjar skogsträdgården ett
antal långsiktiga: ökad biologisk mångfald, minskad vattenåtgång
och ökad kolinlagring. Till skillnad från konventionell odling,
där jorden ofta ligger i full sol, samt vänds och harvas, lämnas
skogsträdgårdens jord till största delen orörd. Det minskar
risken för uttorkning, samt gör att rötter, svampar och mikroliv
frodas. Vilket i sin tur leder till att mer av den koldioxid som
fångas upp av växtligheten forslas ned under jord, där den blir
kvar.


Nu kanske du tänker: Borde inte alla skogar och
trädgårdar då omvandlas till skogsträdgårdar? Riktigt så enkelt
är det tyvärr inte. Världen behöver såväl de förra som de senare.
Men utrymmet däremellan kanske inte med nödvändighet behöver
bestå av hårdgjorda ytor eller höga stängsel. De skulle kanske
istället, som i den agrara människans barndom, kunna ses som en
lekplats? Där nya och gamla föreställningar om människans
relation till varandra, andra arter och sina omgivningar får
utmanas. En plats där vi kan mötas och tumla runt.


När jag vandrar genom skogsträdgården här hemma på gården, är det
just den känslan som överväldigar mig. Inte de enskilda
detaljerna i anläggningen, utan helheten. Den organiska
mångfalden. En upplevelse av att något pågår. Ett myllrande
skapande.


Och jag föreställer mig att det också var vad de första odlande
människorna kände. De var inte enväldiga härskare över naturen,
utan jämbördiga med den. Med allt som ovan och under jord var vid
liv. Adams och Evas misstag var kanske inte att de åt av
kunskapens frukt, utan att de bara fick smak för en sorts frukt –
den som separerade dem från allt annat levande. I en
skogsträdgård uppstår inte det problemet. Där dignar kunskapens
frukter i varje skrymsle och vrå.


Johan Landgren
poet och litteraturvetare


 


Litteratur


David Graeber & David Wengrow: Början på allt: en ny historia
om mänskligheten. Översättning av Ulrika Junker Miranda. Volante,
2022.


Herman Hesse: Stunder i trädgården - en idyll. Översättning av
Hans Levander. FIB:s lyrikklubb, 1969.


Robert Hart: Forest Gardening: Rediscovering Nature and Community
in a Post-Industrial Age. Green Books, 1991.


Philip Weiss & Annevi Sjöberg: Skogsträdgården: odla ätbart
överallt. Hälsingbo Skogsträdgård HB, 2018.