Stoppa ljusföroreningarna och anamma mörkret!

Många svenskar tillbringar stora delar av året med att längta
efter ljuset. Eva-Lotta Hultén är inte en av dem och i denna essä
varnar hon för det artificiella ljusets lockelse.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän
publicerades första gången år 2020.


Får man längta efter mörker i det här landet?


Någon gång på senvåren börjar det. I takt med att dagarna blir
längre blir jag allt mer nedslagen. Årstidsbunden depression
drabbar de flesta på hösten och vintern men mig slår den mot på
sommaren. Det tog ett tag att förstå vad det var för fel på mig.
Jag tycker ju om att bada, odla, spana på växter och mycket annat
som man främst kan ägna sig åt på sommaren. Ändå mådde jag så
dåligt. Med september kom befrielsen men jag greppade inte att
det var själva mörkret som var medicinen. För det är ju så med
vårt språk och vår kultur att ordet ljust är synonymt med gott
och glatt och alla förväntas älska sol och värme. Det gjorde det
svårt för mig att få syn på att hösten äntligen gav mitt
mörkerälskande jag löfte om ljusare tider.


Men eftersom normen är att älska ljus försöker vi förvandla även
höst och vinter till en enda lång ljusmanifestation och förstör
de njutningar som mörkret erbjuder. Som promenader i så starkt
månljus att träden kastar långa skuggor; eller vandring under
stjärnklara himlar som gnistrar och överväldigar med sin
oändlighet.


Vi sätter upp fasadbelysningar och ljusslingor och gatlampor och
strålkastare för att belysa träd och hus och pyntar vartenda
fönster med lampor och allt detta ljus bildar ljusföroreningar.
Människor som bor i städer ser allt färre stjärnor och märker
allt mindre av månens sken. Eftersom gatlampor bara gör det
riktigt ljust något tiotal meter omkring sig så upplever vi
dessutom områden bortanför lampskenet som mörkare än om inte det
artificiella ljuset funnits där som kontrast. Och så känner vi
oss manade att lysa upp mer och mer av våra samhällen, för ingen
människa ska ju behöva vara rädd för mörker. En effekt av det har
fått det poetiska namnet himlaglim: ett diffust sken som i värsta
fall kan bädda in hela städer i en gul kupol helt utan
natthimmel.


 Alltfler människor lyser också upp alltmer av sina
trädgårdar. Men om en massa lampor lyser i trädgården går det ju
inte att se vad som finns bortanför ljuskäglorna. Sikten blir
kortare, världen mindre. Och nattliga vandrare får sin mörkersyn
förstörd.


Det är inte bara vi mänskliga mörkerälskare som
lider av det myckna artificiella ljuset på fel tider av dygnet
och året. I boken ”Mörkermanifestet” berättar författaren och
biologen Johan Eklöf om hur ljusföroreningar påverkar även djur
och växter. Han börjar med sitt eget expertområde: fladdermössen.
För 40 år sedan gjordes en studie som visade att två tredjedelar
av kyrktornen i Västergötland hyste fladdermösskolonier. Eklöfs
forskning visar att siffran nu sjunkit till en tredjedel. Skälet
är att många kyrkor numera är upplysta av strålkastare för att
synliggöra arkitekturen. Fladdermössen blir förvirrade och vet
inte om det är natt eller dag. Istället för att ge sig ut och
söka föda kurar de kvar inne i mörkret och svälter ihjäl.


En tredjedel av alla ryggradsdjur och nästan två tredjedelar av
de ryggradslösa djuren är nattlevande. De får sina dygns-,
parnings- och födosöksrytmer störda, med förödande konsekvenser.
Nattfjärilar är en av de mest drabbade arterna. De är lika
viktiga pollinerare som bina men utför sitt jobb nattetid och
fastnar lätt i ljuskäglor av olika slag när de försöker orientera
sig efter månen, och dör. Den totala insektsbiomassan minskar i
naturen och ökar i våra städer eftersom insekter som borde hålla
till i skogen eller på ängen men förvirras av artificiellt ljus,
är många. Jag förstår dem. När jag precis flyttat ut på landet
blev jag själv lurad eftersom det såg ut som att solen gått ner
rakt i söder, där himlen glödde vackert röd. Tills jag fick
förklarat för mig att det var ljuslågorna från raffinaderiet i
Stenungsund, två mil bort. Överbliven gas behöver emellanåt eldas
upp och från de höga skorstenarna kan lågorna stå 20 meter höga.
En annan ahaupplevelse fick jag för några år sedan då jag ännu
flög och färdades över Egypten nattetid. Under mig syntes Nilen
som en starkt upplyst orm genom landskapet. Människorna hade
koncentrerats kring vattnet och ljuset spillde 10 000 meter
upp i atmosfären. Men inte bara människor behöver vatten för att
kunna leva. Vad gjorde den starka belysningen med alla andra
levande varelser som rimligen är koncentrerade kring Nilen?


Ljusföroreningarna rubbar och utarmar våra
ekosystem och Johan Eklöf går till storms mot vår vansinniga
strävan att lysa upp allt i vår värld. Förutom att det stör djur-
och även växtliv är det också ett gigantiskt energislöseri – en
tiondel av all vår energiförbrukning går till belysning. Studier
visar att för mycket, och fel sorts, artificiellt ljus bidrar
till sömnsvårigheter, depressioner, fetma och vissa cancerformer.
Så vad innebär det för invånare, djur och växter i den kinesiska
staden Chengdu om en artificiell måne följer staden; en satellit
som ska spegla ner solljus åtta gånger starkare än naturligt
månljus om natten?


Visserligen minskar kriminaliteten i mer upplysta miljöer men vi
kanske kunde prata lite om vilket pris vi betalar för det?
Lösningen måste inte vara total mörkläggning. Vi skulle inte bara
kunna minska på ljuset utan också bli mycket bättre på att skärma
av ljus så att det lyser på rätt ställen och inte strålar ut i
atmosfären. Och vi skulle kunna välja färg på våra ljuskällor med
större omsorg. Nattinsekter flyger framför allt mot grönt, blått
och ultraviolett ljus. Gatlampor som lyser i orange är ett mindre
problem än de som lyser med vitt sken – som innehåller stora
mängder violetta nyanser. Också andra djur och växter, och vi
människor, påverkas olika av olika färger på ljuset. Och till
skillnad från andra föroreningar kan vi göra något åt de som har
med ljus att göra och få omedelbar effekt.


Några av mina allra starkaste naturupplevelser
har jag haft i mörker: nätter med mareld så intensiv att fiskars
flykt under bryggan blir till långa ljusblixtar i vattnet och
varje vågskvalp upp på stranden ser ut som flytande guld över
sanden; nattliga bad i mörka sjöar, lägereldar,
månljuspromenader, att ligga i sovsäck under bar himmel med
åskblixtar i fjärran. Mörker gör det möjligt att se det naturliga
ljuset och de ljusfenomen naturen bjuder på. Därför blir jag glad
av att läsa i Mörkermanifestet att man runtom i världen börjat
uppmärksamma problemen med ljusföroreningar alltmer och också
börjat värna mörkret. Strandpromenader släcks ner för att
invånarna ska kunna se havet ordentligt även när det är mörkt;
LED-belysning anpassas för att lysa med olika sken beroende på
när på dygnet det är; länder stiftar lagar som sätter stopp för
ljusföroreningar ut i atmosfären och kräver ljusavskärmning; The
International Dark Sky Association certifierar mörkerparker,
kommuner och reservat som kan uppvisa extraordinär natthimmel,
fri från störande ljus. Låt oss, som Johan Eklöf formulerar det,
fånga natten - carpe noctem. Mörkrets krafter, mobilisera er!


Eva-Lotta Hultén, författare och journalist