Psyket och samhället: Depressionen ‎är en demon som suger ut all glädje

Synen på depression har förändrats dramatiskt genom århundradena,
men upplevelsen av sjukdomen tycks konstant. Mona Masri funderar
på det ljus som trots allt finns i det kompakta mörkret.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne
eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän
sändes för första gången i december 2017.


Svårt att fatta beslut, och att koncentrera sig
Sömnsvårigheter, minskad eller ökad aptit.
Brist på energi, lätt att få skuldkänslor
Ingenting är kul längre. Självmordstankar.


Det är symptomen för depression, och ändå är det svårt att
beskriva hur det känns. Jag tänker att depression, precis som en
orgasm, är omöjlig att föreställa sig om man aldrig haft en.


En depression förvränger verkligheten. Den kan
få småprat att låta som ett förfärligt larm, ett ljust rum att
kännas som att stirra rakt in i solen.
Tiden går fort och långsamt på samma gång; en dag blir ett
ögonblick och ett liv en outhärdlig evighet.
Lidandet blir således tidlöst, och det är denna irrationella
logik som får självmordet att framstå som en tröst. För att bli
av med den sjuka delen, offras hela jaget.


Under medeltiden sades det att den deprimerade blivit besatt av
en demon


Idag anses depression bero på ärftlighet och psykologisk
sårbarhet, kemisk obalans i hjärnan och hur livet ser ut i
övrigt; arbetslöshet, skilsmässa och ensamhet är riskfaktorer.
Men synen på depression har växlat över tid.


Aristoteles trodde att det var genierna som
drabbades av melankoli; den svarta gallan som det kallades för
då.
Under medeltiden sades det att den deprimerade blivit besatt av
en demon efter att ha syndat, medan det under renässansen sågs
som ett uttryck för känslomässigt djup. Inom teatern fick
svårmodiga karaktärer ofta rollen som insiktsfulla; den kändaste
är kanske Shakespeares Hamlet.


 Folk ville försätta sig i dystra sinnestillstånd för
att nå djupare insikter.


I takt med teknologiska framsteg talade man alltmer om människan
i mekaniska termer och djup nedstämdhet sågs som en defekt i den
mänskliga maskinen. Men när romantiken blommade vid slutet av
1700-talet vände det, nu värderades känslorna högt igen och
folk ville försätta sig i dystra sinnestillstånd för att nå
djupare insikter. De läste sorglig poesi och romaner som ”Den
unge Werthers lidande”.


Men läkare konstaterade snart det som är
vedertaget än idag: att en depression hindrar en person från att
blomstra.


Därför kallar han depression för en västerländsk etnopsykologisk
konstruktion.


Men fungerar depression alltid på samma sätt överallt?  Den
brittisk- indiske läkaren och antropologen Sushrut Jadhav skriver
att vi har en västerländsk syn på depression, som i Europa
präglas av kyrkan. Tanken att sjukdomen går i arv från förälder
till barn kan till exempel ses som metafor för den kristna
arvssynden.


Därför kallar han depression för en västerländsk etnopsykologisk
konstruktion. Läkare pressar in sina indiska patienters
symptombeskrivningar i färdiga mallar formade efter engelskan,
och bortser då från indiska uttryck som söt smärta, värme i
huvudet och så vidare. Resultatet blir vad han kallar för en
kulturell rensning av patienters narrativ.
Han hävdar alltså inte att sjukdomen inte finns på den indiska
landsbygden, men att den kan ta sig olika uttryck.


Den som någon gång erfarit den vet att depressionen kommer
smygande men arbetar snabbt.


Men om vi håller oss till denna västerländska bild så har
alltså synen på den förändrats genom historien. Men det som
slår mig, när jag läser skildringar från deprimerade själva; vare
sig det är en munk på 1300-talet eller anonyma internetskribenter
idag, är att de beskriver samma upplevelse.


1300-talsmunken skulle säkert kunna läsa Sylvia
Plaths roman ”Glaskupan”, om en ung kvinnas mentala förfall, och
känna igen sig. I boken skildrar Plath depressionen inifrån; hur
verkligheten långsamt förvrängs tills huvudpersonen lägger sig i
ett hål i väggen efter en överdos sömntabletter. När hon vaknar
upp på sjukhus döljer hon sina ben för att sköterskorna ska
slippa se hur motbjudande de är. Borta är den bildningstörstande
unga kvinna som längtat efter framtid och frihet, kvar är en
person som föraktar både sig själv och andra och som är helt
behovslös. Inga begär och heller inga drömmar. Allt på bara ett
par månader.
För, som den som någon gång erfarit den vet; depressionen kommer
smygande men den arbetar snabbt.


I ”Harry Potter” gestaltar JK Rowling
depressionen som det våldsamma monstret ”Dementor”; ett ord hon
skapat genom att sätta ihop de engelska orden för depression och
plågoande,”tormentor”. Dementorn suger ut offrets alla lyckliga
minnen och ersätter dem med hopplöshet. Första gången Harry
Potter möter en dementor förlorar han medvetandet och hör sin
mördade mammas röst.


När jag knuffade ner Ann-Therese i snön, när jag sårade den jag
älskade, när jag blev lämnad. Allt kommer åter.


”Det kändes som om jag aldrig skulle kunna bli glad igen” säger
Harry Potters vän efter att dementorn attackerat.


På tal om demoner. Såhär skriver den tyske
filosofen Nietzsche 1882:


”Hur skulle du reagera om en vacker dag eller natt en demon
nästlade sig in till dig i din ensammaste ensamhet och sade till
dig:
’Detta liv, sådant du nu lever och har levt det, kommer du att få
leva en gång till och otaliga gånger till; och ingenting nytt
kommer att fogas till det, utan varje smärta och varje lustkänsla
och varje tanke och minsta suck och allt det outsägligt lilla och
stora i din tillvaro måste du uppleva på nytt (…)
Skulle du inte kasta dig på marken och gnissla med tänderna och
förbanna den demon som talade så till dig? Eller har du en gång
upplevt det oerhörda ögonblick då ditt svar skulle bli detta: ”Du
är en gud och aldrig hörde jag gudomligare tal!”


Den allmänna tolkningen av Nietzsches tanke om
den eviga återkomsten är ungefär att man ska leva var dag på ett
sätt som man gärna skulle återuppleva.


Varför vill du ta bort sorgsenheten när du inte vet vilket arbete
den utför i dig?


Men för mig är det också en beskrivning av den deprimerade
hjärnans eviga ältande, som i sin ensammaste ensamhet
återupplever all smärta, liten som stor om och om igen.
När jag knuffade ner Ann-Therese i snön, när jag sårade den jag
älskade, när jag blev lämnad. Allt kommer åter.
Skulle inte du kasta dig på marken och gnissla med tänderna och
förbanna den demon som talade så till dig?


Kvinnor som just fött barn uttrycker ibland förundran efter en
förlossning: tänk att min kropp kan föda fram en annan
människa.
Efter en depression kan man tänka: Tänk att min hjärna kan få mig
att vilja förinta mig själv.


Det kan vara en upplevelse av att förlora förankring i världen.
Golv lutar, väggar buktar inåt och taket hänger tungt. Utan att
man märker det börjar ögonen gråta, kroppen läcker.
Den du var är du inte längre.


Det är kanske inte så som Aristoteles sa att mörkret drabbar de
med djupare inre, men däremot tror jag att den som sjunkit ner,
kommer rikare tillbaka.


I ”Brev till en ung poet” skriver poeten Rilke
insiktsfullt att sorgsenheten kommer in i och blir en del av oss,
men den passerar alltid och när den lämnar står vi redo för en ny
framtid.
Varför vill du ta bort sorgsenheten när du inte vet vilket arbete
den utför i dig?


För dig som är deprimerad kan det kännas som att du är ensam om
din upplevelse, i så fall är du ensam tillsammans med 300
miljoner människor som också lider av depression just nu. Det kan
vara svårt att tro, men det går verkligen över.


För som Rilke skriver: bli inte bestört när ett vemod djupare än
något annat du upplevt tar över dig.
Du måste tänka att någonting är på väg att hända i dig, att livet
inte har glömt bort dig, att livet håller dig i sina händer och
kommer inte låta dig falla.


Mona Masri
manusförfattare och tidigare medarbetare på kulturredaktionen i
P1.


 


Om du har tankar på att ta ditt liv är det viktigt att söka
hjälp. Du kan till exempel ringa till Hjälplinjen på telefon
90390. Om du mår mycket dåligt och känner att du inte orkar mer
ska du söka hjälp hos vårdcentral eller psykiatrisk
öppenvårdsmottagning, eller ringa 112.


 


Litteratur:


Johann Wolfgang von Goethe “Den unge Werthers lidande” (2011)
Norstedts förlag. Översättare: Ralf Parland


Friedrich Nietzsche ”Den glada vetenskapen” (1882) Bokförlaget
Korpen, översättning av Carl-Henning Wijkmark


Rainer Maria Rilke ”Brev till en ung poet” (2015) Wolf Theory.
Översättare: Leo Hallerstam


Sushrut Jadhav ”The Cultural Origins of Western Depression”
(1996)
http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/002076409604200403?journalCode=ispa


Sylvia Plath "Glaskupan"(1974). Trevi.  Översättare:
Christina Liljencrantz


J.K Rowling ”Harry Potter och fången från Azkaban” (2010) Rabén
& Sjögren. Översättare: Lena Fries-Gedin.