P3 Soul

Efter ett framgångsrikt 70-tal kände sig George Clinton utmanövererad av branschen, föll ner i ett crackberoende och drog sig tillbaka till sin farm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Var Pfunken över? När alla tittade bort kom svaret genom ett nummer som förändrade hans liv igen. Det var en snöig dag i Detroit. En hög George Clinton med farhågor om att han hade förlorat sin förmåga att skapa hits halkade på trapporna till studion. Väl i sångbåset gick han loss över det klinkande ljudet från metallobjekt och ett märkvärdigt baklängesbeat. Skällde och agerade galet, lite mer än vanligt. ”Atomic dog” sände chockvågor genom hiphopkulturen och sköt elektronisk funk i en ny riktning. Bara Ice Cube har samplat låten sju gånger. Dr. Funkenstein lyckades kliva ut ur ett kraschat rymdskepp, men nya utmaningar låg framför honom. Programserien bygger på sju möten med George Clinton, samt i detta avsnitt även intervjuer medbland andra Gary Shider, Shirley Hayden, Malia Franklin (Parlet), Fred Wesley, Maceo Parker, Afrika Bambaataa, Amp Fiddler, Kevin Goines, Mitch McDowell General Kane), Patti Labelle, Nona Hendryx, En Vogue och Snoop Dogg.

P-funken nådde ett klimax 1978. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett år som startade genom Parliaments första listetta ”Flash light” med sångkrok från bar mitzva och ett väldigt beat som kom både från soptunnan och från rymden, och slutade med en oemotståndlig variation på amerikanska trohetseden ”One nation under a groove”. Låtarna banade väg för en elektronisk revolution bortom disco. Keyboardgeniet Bernie Worrells böjda toner fick funkbanden att mata sina låtar med moogbas, och allt drog mot en mer maskinorienterad musikform som mynnade ut i electro och techno. Synthesizerljuden kom också att utgöra en grund för gangstarap. Basisten Bootsy Collins var nu en stabil ryggrad i P-funk. Samtidigt som Dr. Funkenstein serverade en smak av framtiden letade han sig tillbaka till barndomen. Ramsor, melodier och sånger som han burit med sig sedan barnsben. Vid sidan om möten med George Clinton bygger avsnittet även på samtal med bland andra Bootsy Collins, Bernie Worrell, Frankie ”Kash” Waddy, James Brown och Parlet.

Funken stod nu mot förtrycket, och genom Parliament återvände George Clinton till R&B, men helt och hållet på sina villkor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det psykedeliska tonades ner, och fram klev ett gäng glittriga rymdhallickar. Gränsen mellan science fiction och socialrealism suddades ut. I Parliament fann George Clinton några av sina skarpaste teman. Det handlade bland annat om att placera afroamerikaner i oväntade situationer, eller på platser där de inte hade tillträde. 1975-års ”Mothership connection” var Clintons motsvarighet till Sun Ras ”Space is the place”med en spektakulär arenashow och ett rymdskepp som landade i det förslummade Amerika, och tog människor med sig ut i rymden till en bättre och värdigare plats. Politisk satir (”Chocolate city”) till äventyrslysten funk förändrade spelplanen för Clinton och hans musikerkollektiv. I del tre möter du även bland andra Bootsy Collins, Garry Shider, och Gary Mudbone Cooper.

Medan George Clinton förgäves försökte bestiga Motownberget, hade unga britter hedrat musiken som var djupt förankrad i hans psyke. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Clinton insåg att han hade förbisett sina bästa möjligheter, och vände nu blicken mot vita psykedeliska band och deras riffbaserade pyroteknik. Han föreställde sig ett nytt område där han kunde operera bortom soul- och rockmusikens gamla lagar. Parliaments skrangliga försök att ansluta sig till tidens hitskapare ersattes av en ambition att tolka de revolutionära strömningarna. Detroit var ett epicentrum för uppvigling. En vanlig kväll kunde man höra Stooges, MC5 och Funkadelic på samma scen. Alla var inne på friformjazz, experiment med gitarrljud, rytmisk förnyelse och sinnesutvidgande droger. Funkadelics debutalbum satte tonen för 70-talet. I avsnitt två möter du även Garry Shider, Billy Nelson, Sly Stone, Norman Whitfield, Temptations, Bernie Worrell och Archie Shepp.