Jag skulle vilja ringa: Alice Petrén, migrationskorrespondent

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


Stockholm, tisdag 24 december. Julafton.


Och i dag ska jag ringa min syster som bor i södra Europa. Där
firar de i och för sig jul först i morgon, men hon är svensk och
det här är ju en dag då vi förväntas tänka lite extra på
varandra. Telefonsamtalen blir kanske mest: “hur långt har ni
kommit med julmaten?”, men ändå.


Det finns också en hel del andra som jag skulle vilja ringa till
– om det bara gick, och om jul alls betyder något för dem.


Till exempel till den afghanske tjugoåringen Kaisalami som
försökte tjäna ihop några euro om dagen som frisör i backen, i
kanten av det ökända flyktinglägret Moria på den grekiska ön
Lesbos. Han hade fixat en stol, en sax, en kam och någon
sprejflaska och hängt en spegel på trädstammen. Han var full av
skratt och hopp om att snart få börja ett lugnt liv i Europa.


Jag skulle vilja ringa och säga – inte “god jul!” – men: må du få
lite ro i den täta trängseln av människor som sover på
presenningar runt dig och din familj. Det är kallt nu och varje
natt är en kamp. Ja, Kaisalami, må du behålla ditt hopp för du är
garanterat fast just nu på Lesbos.


I London finns en butik i Covent Garden som samarbetar med en
grupp frivilligarbetare på Lesbos. Varje julklappsköp i London
leder till julklappar till de asylsökande på Lesbos. De får det
allra mest efterfrågade – sovsäckar, tält och förnödenheter.


Jag skulle också vilja kunna ringa till
Centralafrikanska republiken, till Bambari där jag var
häromveckan och fråga en av de där killarna som ingick i
blåsorkestern om julen betyder något för dem? De var kristna
centralafrikaner på flykt undan det hejdlösa våldet inom sitt
eget land. Blåsinstrumenten var gjorda av trädrötter. Det var
obegripligt fattigt. Ryms jul i kampen om att överleva?


Religion och julfirande har förstås inte längre någon direkt
koppling. I det buddistiska Thailand, i shoppingens Mekka –
Bangkok – stod granen stor och pyntad utanför varuhuskomplexet på
Sukhumvit Road redan den första november.


Glitter med stjärnor prydde entrén till grannkomplexet – allt för
att pigga upp konsumenterna. Granen av plast var hög och pyntad
med stora papier maché-djurhuvuden i glada färger.


Det är många fler som jag tänker på och skulle vilja kunna ringa
till.


Paul från Kamerun, ekonomen i vit skjorta som lyckats ta sig till
Rom i båt över Medelhavet, men som inte fick något jobb.


Belal, rohingyakillen från Myanmar, som jag mötte i
flyktinglägret Kutupalong i södra Bangladesh och senare som
servitör i staden Cox's Bazar.


Också femtonårige tunisiske Monir, som tänkte köpa ny GPS för att
åter sätta sig i en båt tillsammans med sina kompisar och styra
mot Lampedusa.


De svarar inte längre på sina mobilnummer, så
jag kan tänka på dem i dag, men inte längre ringa.


För att själv komma i julstämning var jag häromkvällen i kyrkan
och hörde musik från tolv olika europeiska länder, i en
julkonsert.


Alice Petrén, migrationskorrespondent
alice.petren@sverigesradio.se