Julefriden lägger sig över kyrkogården: Kajsa Boglind, Washington

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


Det faller ett lätt morgonregn över krigskyrkogården i Arlington,
söder om Washington.


Små sjöar är på väg att bildas mellan de låga vita gravstenarna
som står i raka, ändlösa rader. Men varken den tidiga timmen
eller vädret har hindrat tiotusentals tillfälliga
frivilligarbetare som köat sen gryningen för att få komma in och
delta i årets kransläggning.


Över 250 000 grankransar med röda sammetsrosetter ska läggas ut,
en vid varje grav för de bortgångna militärer med familjer som
vilar här.


Sorlet i kön tystnar och trumpetfanfarer ljuder
över den enorma kyrkogården. Luften fylls sen snabbt av barrdoft
när tusentals kransar med röda band bärs ut från de lastbilar som
kommit hit från USA:s alla hörn.


För många amerikanska familjer hör det julen till att
frivilligarbeta och ge pengar till till något man vill stödja,
som till exempel genom att vara med och finansiera
Arlingtonkyrkogårdens kransar här. Och även om många av USA:s
militära insatser har kritiserats starkt genom åren, framför allt
utomlands, så finns här i USA en djup respekt i alla politiska
läger för de män och kvinnor som riskerar sina liv för
fosterlandet. Att vara en patriot är viktigt och fint både på
vänsterkanten och inom den mest konservativa högern.


Här på den alltmer leriga slänten mellan gravarna möter jag både
personer i Trumpkeps och människor som ondgör sig över sin
president. En del har läst tidningen Washington Posts pågående
granskning av det långa kriget i Afghanistan, några suckar över
ogenomtänkta och ödesdigra militära beslut som kostat så mycket
pengar och så många människoliv.


I ett Washington som kommer inleda det nya året med både riksrätt
och valkampanjande finns det mycket att vara oensa om. Men i just
i den här stunden, här på Arlingtonkyrkogården bara några dagar
före jul, är alla förenade av samma känsla – man vill minnas och
hedra de som gjort så gott de kunde under de förutsättningar de
fått.


Patriotismen och tacksamheten gentemot dem som gett sina liv för
sitt land ger den känsla av gemenskap som också är så förknippat
med julhelgen.


Och när vi efter ett par timmar senare lämnar Arlington ser
platsen påtagligt annorlunda ut. Det är som att raderna av vita
gravstenar har fått en annan värme, tack vare kransarna.


Julfriden har lagt sig, också över krigskyrkogården.


Kajsa Boglind, Washington
kajsa.boglind@sverigesradio.se