Att riva ett kärnkraftverk

Efter en intensiv politisk debatt stängde en kärnreaktor i
Ringhals vid årsskiftet, och ytterligare en kommer att stänga vid
kommande årsskifte, men rivningen av dem kommer att ta minst tio
år.


Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.


Att ett kärnkraftverk stänger verksamheten betyder inte att det
kommer att rivas i första taget, det är tvärtom en mycket långsam
och långdragen procedur.


För Ringhals-reaktorerna kommer det att dröja
minst tio år innan de har kunnat rivas. Kärnkraftverket i
Barsebäck, där den första reaktorn stängde för mer än 20 år
sedan, står fortfarande kvar på samma plats.


De svenska kärnkraftverken är gamla och nu är hälften av de tolv
reaktorerna, som startades på 70- och 80-talet, stängda eller
mycket nära att stängas; två i Barsebäck, två i Oskarshamn och
snart två i Ringhals.


Ännu har ingen av dem rivits, men det arbetet
inleds nu, och planen är att det ska ske under den närmaste
tioårsperioden. Även den gamla reaktorn i Ågesta, som inte varit
i bruk sedan 1974, ska påbörja rivning nu.


Att det tagit så lång tid har att göra med att slutförvaret där
det radioaktiva skrotet från de rivna reaktorerna ska förvaras
inte är klart. Att det tar tid att riva kärnkraftverk är
symtomatiskt även internationellt.


Av världens 623 kärnreaktorer hade 173 stängts
permanent enligt siffror från IAEA från förra året. Det stora
flertalet av dem står kvar. Stark opinion mot att transportera
och förvara radioaktivt avfall är ett vanligt skäl till att
reaktorerna inte kan rivas. Slutförvaren blir helt enkelt inte
färdigbyggda.


Kostnaderna för den långa väntan är omfattande,
bara för Barsebäck ligger kostnaden från det att den andra och
sista reaktorn stängde 2005 på omkring 3 miljarder kronor fram
till i år, varav den största delen kommer från svenska staten,
det vill säga Sveriges skattebetalare, som en ersättning för att
reaktorerna stängdes tidigare än planerat.


Klotet handlar denna vecka om hur rivningen av våra kärnkraftverk
ska gå till och varför det tar så lång tid.


Gäster i programmet är Kristina Gillin, med
många års erfarenhet från svensk kärnkraftsindustri och numera
konsult, Henrik Efraimsson från
Strålsäkerhetsmyndigheten och Johan Swahn från
MKG, Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning.


Programledare: Marie-Louise Kristola