Mänsklig och gudomlig på samma gång

Som människor är vi just mänskliga. Vi begår misstag, blir rädda,
skadar oss själva och andra. Vad som tenderar hända är att en
dikotomi uppstår mellan en människa som vaknat upp jämfört med en
som inte har gjort det. Där den förre är gudomlig och ofelbar
medan den senare, som de säger i kristendomen, mest bara lever i
synd. Vi kan se det i beskrivningar av vad som händer med en
människa vid ett uppvaknande, upplysning, teosis, moksha, satori.
Buddha och många andra upplysta föregångare verkar i princip
perfekta och problemfria. Och många andliga ledare i modern tid
beter sig som om, samt har människor kring sig som säger, att de
är just dessa ofelbara personer. 


Vad som är intressant med Jesusberättelsen är att det åtminstone
finns passager där han beskrivs som att ha tvivel, vara i motsats
till det som är, och inte minst få vredesutbrott. Detta gör att
han ofta karaktäriseras som både fullt mänsklig och fullt
gudomlig, något som jag skulle säga är mer rimligt och
eftersträvansvärt för en människa idag. Och väl värt att notera
att så redan är fallet, vi är såklart från början både gudomliga
och mänskliga, det är i slutändan samma sak - och det är ingen
skillnad på upplysning och icke-upplysning. 


Stripping the gurus av Geoffrey Falk:
http://geoffreyfalk.com/ 


Youtube:
https://www.youtube.com/channel/UCIp2530u_bJV55_4nbXkwkA 


Apple podcasts:
https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en